Sörj inte – skolka och organisera

Debatten om vad man som sann vän av borgerliga värden skall göra vid valet 2010 fortgår.

Johan Norberg har såväl i Expressen som i Dagens Industri och på SVT Opinion vädrat sitt missnöje och bland annat aviserat att han kanske kan tänka sig att rösta på Miljöpartiet under rätt förutsättningar, men i alla fall inte Alliansen. Ingarö flaggar för sofflocket och likaså Mattias Svensson med emfas.

En annan linje som drivs av Johhny Munkhammar på SVT Opinion är att Alliansen visst är dålig men inte riktigt så dålig att man inte ska engagera sig eller rösta partipolitiskt. Per Gudmundsson på SvD:s ledarsida håller med. Erik Svansbo är den som kommit med den senaste brandfacklan och driver även han denna linje. Regeringen är förvisso helt ute och cyklar, men de kommer med ”reformer” och ingen vill väl ha tillbaka socialdemokraterna trots allt?

Nej, ingen vill ha tillbaka socialdemokraterna, och ingen vill ha tillbaka ‘Allianza Reinfeldt’ som någon kommentator så träffande skrev. Det är ju det som är problemet, det är ju därför så många vänner av borgerliga värden är så pass dessillusionerade och det är därför som soffan är så lockande.

Att inte rösta i valet 2010 är de facto att lämna mark till vänstern, men de jure en form av skolk mot ett så kallat borgerligt regeringsalternativ. Det är ju de borgerliga värdena man vill ha och om inte de borgerliga partierna värnar dem så kan man ju inte heller stödja dessa. Någonstans måste man dra en gräns där principerna blir överordnade den smutsiga praktiken. För många har den gränsen nu överträtts. Först om och när de borgerliga partierna i tillräcklig utsträckning börjar stå upp för principerna igen så kan ett det vara värt att rösta på dem.

En så kallad borgerlig regering är naturligtvis att föredra framför en ansamling av Sahlin, Ohly, Ulvskog, Pagrotsky och det där lilla maskrospartiet som är emot mänskligt välstånd.

Men, jag skulle ändå inte rösta på Alliansen om det vore val idag.

De ska inte få mitt mandat för att driva en politik för fortsatt myndighetsvälde där statens intressen sätts i första rummet och människan alltid kommer i andra hand.

En politik där statliga genuspedagoger skall uppfostra mina barn, där myndigheter skall kunna kartlägga min förehavanden på nätet och där staten tar största delen av vinsten i mitt företag medans jag tar 100 % av riskerna. jag vill inte ha en fortsättning med fyra nya år av moralskatter och lydnadsbidrag, där man tycker att det är rätt okej att staten är den enskilt största ägaren på börsen, att fortsatt planekonomi vad gäller hyresrätter är rimligt och att fackföreningars allsmäktiga jurisdiktion över arbetsmarknaden är i stort sett oproblematisk.

Jag säger det igen: inte med mitt mandat.

Nej, jag tänker inte rösta på ”mitt” parti, de nya moderaterna. Däremot håller jag i viss mån med Gudmundsson, Svansbo och Munkhammar.

Jag kommer att verka för Grand Old Moderaterna, det vill säga att partiet återigen börjar anamma borgerliga värden och principer. Men så länge partiet inte hittar tillbaka dit, kommer jag med nöje att röstskolka. Gör det du också.

Endast på det sättet kan man verka för att liberala och borgerliga reformer kommer att komma till stånd. För eller senare får vi ett bättre Sverige.

Fria till sist.