Knappast 30 år till

27iran600

Imorgon ”firar” den iranska revolutionen 30 år. Den 1 februari 1979 startade tre decennier av teokratisk diktatur, förtryck och lidande.

Precis som vid de socialistiska revolutionerna lovade de shiamuslimska mullorna att det lokala exemplet bara var början på en världsomspännande omvälvning. En konflikt på global skala skulle leda till ett nytt, ”rättvist”, samhälle. Prästernas diktatur istället för proletärernas.

Men likt socialismens prelater i Ryssland och Kina, har även religionens iranska fascister till stora delar misslyckats med sitt mål.

Förvisso har man lagt Syrien i sitt knä som en lydig hund och i Libanon finns dotterpartiet Hizbollah. Vidare har man en lång historia av att stödja diverse terroristgrupper, senast talibaner och grupper i Irak. Men någon slags stabil motsvarighet till Komintern är man väldigt långt ifrån. På senare år har man ju även i princip adopterat det sunnimuslimska Hamas som finns i Gaza.

Men, Irans försök att underblåsa situationen i Irak har, i alla fall för tillfället, misslyckats. Och när Israel nu senast besvarade åratal av raketbeskjutning från Hamas så bestod Irans stöd enbart av varm luft.iran_rev2

Vidare kan man se tecken på en relativt stor instabilitet. Irans framtid kommer säker mer att likna Sovjets öde än att man till exempel skulle klara det kommunistiska Kinas reformering av sin ekonomi till dagens skvader.

Särskillt i dagsläget ser det tufft ut i detta land där den absoluta huvudparten av statens intäkter kommer ifrån oljan. En råvara som sett ett kraftigt prisfall det senaste året.

Detta är en ansträgning som heter duga för ett samhälle vars offentliga sektor är mycket ineffektiv, korruptionen är utbredd, byråkratin invecklad och näringslivet primitivt. Förvisso lär man ha byggt upp en stor valutareserv under oljeboomens år, men problemen i ekonomin som helhet är gigantiska. Med en inflation på 26,4 % och en arbetslöshet på 10 %, i början på en global lågkonjunktur, lär det inte bli lätt.

Det verkar dessutom extremt svårt att reformera ekonomin. Försöket att iran_revinföra moms fick till exempel läggas ner efter stora protester. En sådan svag administration kan inte klara av att försöka sig på det kinesiska exemplet. Därför är det troligare med en sovjetisk implosion i så fall.

Stormtrupper

Antisemitismen börjar ta sig mer och mer illavarslande former i Sverige. Såväl i Malmö men också i Uppsala.

Läser nämligen i Dagen om ”demonstranterna” som stormade in på en minneskväll över Förintelsen. Som vanligt är hatet mot staten Israel ursäkten. Men kan man inte respektera en samling till minnet av Förintelsen så måste man inte bara omdömeslös utan totalt moraliskt korrupt.

Ibland hörs relativiserande röster om att Israel har politiserar åminnelsen av slakten på sex millioner judar under den nationalsocialistiska bilan, och att därför antisionister (de som hatar Israel) felaktigt utpekas som, eller blandas ihop med, antisemiter (de som hatar judar). Men tisdagens ”demonstration” visar ju klart och tydligt att bristen på särskiljande är förlagd på de så kallade ”israelkritikernas” sida.

Citatmaskinen Mona

sahlin_1
Bra sak för opinionsmätningarna: Mona Sahlin har öppnat munnen. På SvD:s Brännpunkt skriver hon med nästan konfuciansk klokhet att:

Patienten ska ha rätt att välja vårdgivare – inte tvärtom som nu blir fallet när moderaterna släpper etableringsrätten fri.

Jaha, hon vill alltså konservera vårdsystemet så att vårdgivaren bestäms byråkratiskt, över patientens huvud, och inte som Alliansen vill, dvs att öka valfriheten för patienten genom att öka antalet aktörer i vården. Någon som förstår?

Får mig att tänka på en annan Sahlinsk visdomspärla:

Arbetslösheten drabbar tydligast och hårdast de som blir utan jobb.

Facket tänker till

wanja-lundby-wedinLO:s ordförande kan behöva läsa på.

Industrifacken, de sex fackförbunden som står bakom Industriavtalet, gick idag ut med ett pressmeddelande (se LO-tidningen, Dagens Arbete, E24) om att företagen borde satsa pengar på att utbilda överflödig personal. Det kan man ju få tycka, men det intressanta är att de kopplar detta till företagens aktieutdelning.

Man menar nämligen att ”nu är det hög tid för företagens ledningar att ta sitt ansvar. Istället för att dela ut stora belopp till aktieägarna och samtidigt säga upp anställda bör företagen nu använda pengarna till utbildningar av de anställda”.

Det är dock svårt att veta om detta handlar om medveten demagogi eller bara avgrundsdjup dumhet. För det finns ju ett litet, litet problem.

Det är nämligen inte företagens ledningar som bestämmer över aktieutdelningen, det är företagens ägare, dvs aktieägarna, som på bolagsstämman beslutar om nivån på en eventuell vinstutdelning.

Företagens ledning, dvs bolagsstyrelserna är alltså underordnad ägarna. VD är underställd styrelsen.

Om Industrifacken vill påverka aktieutdelningarna är det naturligtvis fritt fram för dem att köpa på sig aktier i berörda företag. Fackförbunden äger ju förresten redan stora mängder aktier, så egentligen borde en viss utdelning ligga i deras eget intresse.

Utan biff i långvården

Ökad effektivitet, större valfrihet, högre kvalitét och bättre hänsyn till den enskildes behov. Ja, argumenten för privat vård är många. Här kommer ännu ett argument för att inte lägga sina vårdbehov i byråkraternas händer…

Den offentliga vården i Storbrittanien föreslås nu öka mängden vegetariska måltider som serveras dess patienter. Varför?

Jo på grund av KLIMATHOTET!

Vidare nämner man att det även är hälsosammare med vegetarisk föda. Då tycker man ju att de i så fall borde behovsanpassa menyn till den enskilde patientens vård och hälsa, men så är alltså inte fallet utan det rör sig om ett kollektivt direktiv.

Själv misstänker jag att det mer handlar om att spara pengar och dra in på redan eskalerande kostnader i ett från början felbyggt system.

Nu fick man istället en ursäkt, man vill ju rädda isbjörnarna från att drunkna, därför skall tant Agda inte äta någon biff i livets slutskede.

cuckoo12
– Äta kött! Nej, du behöver en lobotomi.

Samtidigt i FN – krigsförbrytare firar

un-security-council
Den Sudanesiska regeringen har tilldelats ordförandeskapet i G-77, en intresseorganisation inom FN. För detta föräras de lyckönskningar av FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon.

Det hela firades i fredags med en bankett i FN-skrapan i New York. Middagen beskrivs som magnifik med bland annat isskulpturer på borden, maten bestod av hummer och räkor på en bädd av is samt chokladdraperade jordgubbar.

Samtidigt så uppvisar uppemot 25% av barnen i Darfur, i åldrarna mellan ett halvt och fem år, tecken på undernäring , enligt Unicef (PDF).

Ej heller att förglömma är att Colin Powell redan 2004 anklagade regimen i Sudan för folkmord i Darfur. Eller att Internationella brottmålsdomstolen förra året anklagade Sudans president Omar al-Bashir på tio åtalspunkter, inkluderande krigsförbrytelser och brott mot nänskligheten.

Men det rör inte FN ryggen. Nä, istället får nu regimen i Sudan ökad legitimitet och dessutom ett visst inflytande över budgetfrågor. Ganska bra att ha hela G-77 med sina 130 länder bakom sig om tillexempel Ban Ki-Moon skulle få för sig att propsa på mer resurser till fredsstyrkan i Darfur, UNAMID.

Se även Inner City Press samt The Rosett Report

janeliasson
Jan Eliassons insats som FN-medlare i Darfur
var ett fiasko och renderade en hel del kritik.

Om pengarnas utveckling

P J Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarredaktion har vid ett par tillfällen hänvisat till boken The Ascent of Money av Niall Ferguson.

ferguson

Ferguson är historiker med finansiell och ekonomisk historia som specialitet.

Har själv inte läst boken men har sett tv-serien från brittiska Channel4 som bygger på Fergusons bok om den finansiella utvecklingen genom historien.

Tyvärr går det inte att se tv-avsnitten på Channel4:s hemsida om du inte har en ip-adress från Storbrittanien eller Irland. Den går dock att ladda ner från en piratbukt nära dig.

Kan starkt rekomendera The Ascent of Money till alla som är intresserade av den finansiella historien, från urtida Mesopotamien till samtida kreditkrasch. Den pedagogiska ciceronen Ferguson tar tittarna med över hela världen i sin jakt på att illustrera finansväsendets krönika.

På vägen får man lära sig om pengarnas ursprung, om obligationer, aktiebubblor, försäkringar, subprime-debaclet samt dagens sammantvinnade amerikanska och kinesiska ekonomierna.

Dessutom bjuds på många kul fakta, som till exempel att benämningen bank kommer ifrån ordet bänk. De första bankirerna i Venedig satt nämligen på bänkar då de tog emot hugande låntagare.