Venezuela landar hårt

Den globala lågkonjunkturen, av Venezuelas president Chávez betecknad som ”kapitalismens kris”, drabbar konstigt nog även det socialistiska Venezuela.

Chávez talar därför om en modest korrigering av budgeten, men the Economist tittar närmare på siffrorna och ser något helt annat.

Jämför man de reella utgifterna från förra året och det som är budgeterat för i år så sänks de med hela 18 %. Räknar man även in den skenande inflationen (31.9 % 2008) så minskas utgifterna med mer än en tredjedel.

Detta möts upp av höjd (!) moms, från 9 till 12 %. Men enligt Economists beräkningar fattas ändå 10 miljarder dollar i intäkter som man antar istället kommer att lånas upp. Eftersom man troligen kommer att ha svårt att låna pengarna på den internationella kreditmarknaden så kommer antagligen statens interna lånegrad hamna på ungefär 180 %.

Lägg därtill att valutans officiella växelkurs ligger 60 % över marknadspriset. Men ingen devalvering planeras.

Sedan verkar det som att man tömt sin ”utvecklingsfond” samt riksbankens reserv. En annan pikant detalj är att Chávez tidigare valde att lägga ner statens stabilitetsfond. Något som annars kunde ha gett cirka 100 miljarder dollar att använda nu i kirsen.

Visst lär det bli tufft här i Sverige med. Men vi har i alla fall sunda statsfinanser och kommer därmed att stå starka när krisen är över.

Lyssnar man på socialdemokraterna så verkar de vilja att Sverige slår in på samma väg som Chávez.

Annonser

Ordfronts fixstjärna ”reder ut” begreppen

I am competing in the free market. But the problem is that the Bush administration don’t believe in the free market. They have invented no-risk-capitalism, okay, so they spend seven years just transferring public money into private hands. Their final act is taking private debt and transferring it into public hands.

Naomi Klein bevisar att den amerikanska vänstern står ganska långt ifrån den svenska vänsterns nationaliserings-ideologer.

Men om möjligt blir man ännu mer förvirrad över hur förvirrad Naomi Klein egentligen kan bli över de grundläggande begreppen. Det hon pekar ut i ovanstående citat benämner hon nämligen som ”disaster-capitalism”. Disaster-socialism skulle definitivt passa bättre.

Från nästan alltid underhållande The Colbert Report, den 2 Oktober, 18:48 minuter in i programmet.

Vansinnet i Malmö

Sten och flaskor kastas på polisen, en bil bränns upp, nio fönsterrutor till en bank krossas och en person misshandlas. Vad gör polisen? Ser på, låter det ske.

Den svenska polisens ledning har gett upp. Istället för att gripa våldsverkarna så säger man sig vilja ha deras respekt och föra en dialog med dem på deras villkor.

Som tur är har enskilda poliser anmält sin ledning för att ha utsatt dem för fara, varit flata, inkompetenta och bedrivit en dålig planering. Arbetsledning skall bland annat ha beodrat poliser att ta av sig sina hjälmar, detta samtidigt som de befinner sig i ett uppenbart utsatt läge.

Trots allt är kanske det värsta att en person misshandlas framför ögonen på ett samlat uppbåd av poliser som inte får ingripa. Fönsterrutor och bilar är ju trots allt döda ting som går att ersätta (och kostnaden borde faktureras polisledningen), men vid misshandel av en civilperson är det ju liv och hälsa som står på spel. Skulle brandkåren stå och titta på ett hus som brinner, med människor inuti, av respekt för mordbrännaren och att de inte vill ”provocera” till att fler hus tänds på?

Att enskilda poliser blir frustrerade är lätt att förstå.

Och vi har en så kallat borgerlig regering som inte direkt prioriterar lag och ordning (785 miljoner i ”satsning”)  , en fråga som många väljare längtar efter att politiker skall ta på allvar. Att trygga medborgarnas liv och hälsa är trots allt en statlig kärnuppgift. Det borde vara en borgerlig käpphäst, särskilt i dagens Sverige där gängkrig i Stockholm och Göteborg innebär skottlossning på öppen gata och bombdåd i Malmö. Där tunnelbanestationer tvingas stänga på grund av vandalism och bussar är fredlöst byte för stenkastare.

Våldsverkare respekterar inte polisen. Staten och dess politiska ledning gör samhället en stor otjänst om man genom att stilla acceptera det därmed får vanliga medborgare att förlorar respekten för polisen och statens skydd för den enskildes liv, hälsa och egendom. Vem vet, nästa gång kanske några vanliga medborgare närvarar och får för sig att utnyttja nödvärnsrätten?

Se mer:
DN, SvD och Mårten Schultz


Tar i ända från tårna…


… för att skapa det socialistiska paradiset.



Personskador inträffade såväl på fredagen…


… som lördagen, där mobben drog fram.


Har kastat av sig kapitalets förtryck och visar polisen ”respekt och dialog”.

Socialismens misslyckande

Den amerikanska staten tar över bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae. Precis som Stefan Karlsson skriver var det det enda alternativ som var gångbart politiskt.

Men det är ju långt ifrån önskvärt. Detta innebär ju att skattebetalarna får ta smällen. Det får de göra för att det är dom själva som subventionerat de lån som lånats ut. Förväntningarna att staten (skattebetalarna) stått som garant är ju det som gjort att dåliga lån har beviljats i övermåtta. Det handlar om, som Johan Norberg påpekar, statliga/privata hybrider där tanken bakom var att de därmed skulle vara mer ”snälla”. Det vill säga: mer långsiktiga och socialt ansvarstagande. Men det är som vanligt med socialism. Det funkar inte i praktiken.

Det man kan önska nu är att bolåneinstituten snart styckas och privatiseras, fullt ut, samt att något liknande monster aldrig mer skapas.

Att dumvänstern inte förstår grundläggande ekonomi, utan skyller på kapitalismen och den fria marknadens betydelse för det inträffade, kan man läsa om här och här.

Ohly om kommunismens ideologiska felbarhet

lars_ohly2.jpg

Lars Ohly deklarerade idag i Svd att Vänsterpartiet inte tänker ingå i någon valplattform med sossar och miljöpartister. Detta tolkar många som en vinst för den borgerliga Alliansen inför valet 2010, se Ankarsjö och Personalist. Jag kan inte annat än hålla med.

Men en, tycker jag, principiellt viktig fråga är Vänsterpartiets uppgörelse med kommunismen. Något jag tidigare berört. Såhär säger nu Lars Ohly i SvD:s artikel:

Vänsterpartiledaren kallade sig kommunist ända till hösten 2005. ”Ett felbeslut”, medgav han i en SvD-intervju förra året. Men Lars Ohlys avbön var bara första steget. På kongressen i juni ska hela partiet slutgiltigt ta avstånd från kommunismen, genom att slå fast att man ”är en del av en europeisk vänstertradition som har gjort upp med de idéer och tankar som i namn av socialism och kommunism har inneburit lidande för väldigt många människor.”

Bra, är min första tanke. Bra att man erkänner att socialism och kommunism såsom ideologier (inte enbart vissa praktiker) har skapat lidande för många. V och Ohly bör ha cred för detta. Detta erkännande har suttit ovanligt långt inne och kommer säkert att skapa ramaskrin långt ute på den yttersta vänstern.

Å andra sidan talar man om dåtid, att man har gjort upp med den blodiga socialismen och kommunismen. Här må vi tveka. Att peka på en allmän europeisk vänstertradition som alibi är att göra det lätt för sig. Precis som SvD:s ledarblogg påpekar så har vänsterfalangen ökat på realpolitikernas bekostnad. Likt Lenin har man även hetsat mot fraktionsbildningar, i alla fall de som lutat åt höger, minns behandlingen av det icke-dogmatiska Vägval vänster. Och som Frykman skriver saknar partiet självkritik gentemot anhängarna av Chavez/Castro-axeln inom partiet. Hur pass ärlig Ohly är i sin nyfunna vurm för demokrati hänger också i luften. Exempelvis passar han i artikeln på att relativisera kommunismens människovidriga brott genom att slentrianmässigt attackera demokratierna USA och Israel. Lågt och grumligt Ohly.

Vi får hoppas att kongressen i Juni även tar en rejäl debatt och inte bara kommer med en snabb läpparnas bekännelse.



Det kallas socialism

Priskontroller på vissa baslivsmedel har lett till att producenter inte anser det lönsamt att producera mer. Därför har det uppstått brist på bland annat mjölk, socker, ris och kyckling i Venezuela.

SvD skriver om matbrist, svarta marknader och militär som kallas in för att kontrollera gränshandeln i den svenska vänsterns nya paradis; Venezuela.

Jag skulle härmed vilja komma med ett boktips till Hugo Chavéz och hans anhängare. Läs gärna denna bok:

0764557262.jpg

Banansocialism

chavez.jpg

Antikapitalismen och antiliberalismen har dragit på sig en röd basker och militärstövlar. Med sina 69 förändringar i den Venezuelanska konstitutionen kommer Chavez att upphäva skyddet för den privata äganderätten, avskaffa i princip alla medborgerliga rättigheter samt tillåta sig själv livstids presidentskap (RCP).

Kollektivismens och estatismens väg till träldom har bara börjat i Venezuela, för närvarande på plats 138 av 163 i Corruption perceptions index.

– Och varför håller han inte käften!?

Läs mer:
Hail comrade Chavez!
Hugo Chavez’s criminal paradise

Ansök om Amexblue från American Express! Kostnadsfritt första året. Värde 375 kr