Faran för euron betydligt överdriven

Kronans kurs har stärkts något den senaste tiden. Just nu svävar spottpriset något under 11 kronor. 

Detta har fått vissa kronkramare att känna luft under vingarna. Euroland framställs som ett instabilt korthus. Den svenska kronan kommer att bli den nya världsvalutan, typ.

Samtidigt var det så sent som i oktober som man fick betala 10 kronor för en euro och för ett år sedan kostade en euro runt 9,40 kr, en nivå som länge var stabil. 

Och detta är en viktig sak, kanske den viktigaste, då det kommer till en valuta: stabilitet. 

Är det någon fara för euron? Kommer valutaunionen att falla i bitar? 

Holger Schmieding, chefsekonom på Bank of America/Merrill Lynch, skriver i sin senaste kolumn i Newsweek om varför  en total kollaps av den europeiska valutaunionen är klart överdriven.

För det första, skriver han, är orsaken till problemet inte intern, utan extern.

Europas ekonomiska motor, Tyskland, har inte haft den typ av ”låna och konsumera”-ekonomi som byggt upp orsakerna till krisen i USA. Förvisso har man på vissa håll som i Storbrittanien och på Island spenderat lånade pengar till överdriven konsumtion, men få utav kärnländerna i Euroland, med specifikt euro som valuta, har levt på detta sätt.

Därmed träffar den ekonomiska krisen Euroland till största delen symmetriskt, det vill säga att de externa faktorerna drabbar alla länder på i stort sett på samma sätt. Därmed blir spänningarna i valutaunionen inte lika stora som vissa vill inbilla sig. Alla ekonomier går nu åt samma håll, om än åt ”fel” håll, men det finns åtminstone en balans.

Förvisso är vi i ett läge där investerare avskyr risk, och svagare medlemmar som Spanien, Italien och Grekland får därmed svårare att låna kapital. Och detta har gett euro-pesimisterna vatten på sin kvarn och det sägs att dessa länder kan tänkas gå ur valutasamarbetet. Men detta är antagligen det sista de skulle göra. Med en återgång till en nationell valuta så skulle det bli ännu svårare att få låna kapital, dessutom skulle den nya valutan sjunka som en sten. Det är inget seriöst alternativ som någon medvetet skulle sträva efter.

Inte heller skulle till exempel det förhållandevis starka Tyskland vinna på att gå ur valutaunionen. Det skulle antagligen leda till en starkare valuta. Inget drömscenario för en exportnation med sofistikerad industri. 

Dessutom påpekar Schmieding hur pass mycket politisk prestige som investerats i eurosamarbetet. Ett misslyckande för euron skulle antagligen devalvera EU rejält. Ingen ledande politiker skulle låta något sådant hända frivilligt. Istället skulle vi få se massiva ansträgningar för motsatsen, till det yttersta. Att inte hjälpa en tillfälligt svag medlemsstat skulle leda till egen lägre nytta i det långa loppet, då man själv förr eller senare är i behov av en politisk partner, så det är heller inte troligt att något sådant kan komma att ske.

Till sist påpekar Schieling att det finns många möjligheter för medlemsstaterna att garantera varandras finanser genom tillfälliga lån, så någon risk för att man inte har råd att samtidigt lösa ut ett flertal problemstater är inte heller det särskilt trovärdigt. 

Hursomhelst, mörka moln vilar över Europa, men undergången är trots allt inte nära för euron. Och kronkursen svänger som på en seismograf.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: