Korporativa karteller försöker rädda sig själva

Sänkta inkomster blir det för medlemmarna i IF Metall. Ner till 80% av nuvarande lönen. Det kunde de iofs ha fixat genom extraförsäkringar till A-kassan. Nu blir det Teknikföretagen som fixar till det istället. På så sätt håller man kvar kompetensen, ungefär som Scania har gjort.

Men detta bygger på att vändningen kommer ganska snart, att företagen då överlevt och att nästa konjunkturcykel är ceteris paribus, dvs allt annat lika.

Det är med andra ord att satsa allt på ett kort, att lägga alla pengar i potten på färgen röd vid roulettbordet.

Sverige är de korporativa kartellernas land. Starka grupper på arbetsgivarsidan förhandlar med ännu starkare grupper på arbetstagarsidan. På så sätt kan man hålla svaga grupper utanför. Små nystartade företag får det svårt att komma igång tack vare alla de regler och lagar som de korporativa kartellerna byggt upp. Ungdomar, invandrare och lågutbildade har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden eftersom kartellerna har förhandlat fram höga ingångslöner.

Det vill säga konkurrensen, dynamiken och själva utvecklingskraften; förnyelse och anpassningsförmåga, för näringslivet med alla dess parter är fastfrusen i den korporativa svenska gyttjan.

Genom att komma överens om lönesänkningar har nu de två korporativa kartellerna IF Metall och Teknikföretagen köpt sig en del tid. Det är möjligt att de åtminstone delvis lyckas hålla sig kvar in i nästa konjunkturcykel, men genom överenskommelsen så befäster de den svaga utvecklingskraften i det svenska systemet. Företag och fack binder upp arbetskraft.

Själv tror jag inte att lösningen på krisen för Sveriges del heter vare sig depricering eller kvarhållen arbetskraft med sänkta löner. Vi måste istället stöpa om det svenska systemet helt för att röja upp utrymme för nya dynamiska företag med framtiden för sig.

För detta krävs lägre inkomstskatter, lägre arbetskraftskostnader, högre flexibilitet på arbetsmarknaden, bättre investeringskydd, mindre byråkrati, ökad lokal konkurrens, ökad konkurrens inom vissa speciellt tröga sektorer, generellt högre effektivitet i konkurrenslagstiftningen, mer individuellt/mindre institutionellt sparande och ägande osv mm etc.

Viktigast är att det svenska företagsklimaten inte fortsätter att vara snedvridet till storföretagens fördel. Enbart storföretag (ofta så mycket som hundra år gamla) skapar inte uthållig tillväxt. I tider som dessa med strukturomvandlingar behövs dynamik, inovationer och snabbfotade uppstickare som kan ge oss framtidens tillväxt. Och de måste gynnas av att växa – nu är det nästan tvärtom.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: