Sagan om ett land i norra Europa

Sergels torg
Det var den sjuttonde dagen i den andra månaden år 2008 efter vår frälsares födelse. Dollarn stod i 8,8 kr, en euro kunde köpas för 11,12 kronor och ett gram guld kostade 270,39 kr.

Den globala finanskrisen som härjat i världen ett bra tag hade i det lilla landet i norra Europa under vintern tvärvänt de goda åren in i en lågkonjunktur.

”Skitår”, sa arbetsmarknadsministern.

”Nationellt nödläge”, sade finansministern.

SAAB, ett gammalt flygplansföretag från 1937, sedemera tillverkare av automobiler, stod vid konkursens rand. En annan biltillverkare Volvo, anno 1927, var också illa sargat. Speciellt illa var läget eftersom landet inte hade ansett sig behöva några nya företag.

Den så kallade ’modellen’ som man använt sig av i närapå 80 år var att företag skulle vara stora, fackföreningar lika stora, men störst av allt vore staten. På så sätt hade man gjort det svårt för dem som ville annat, så när de stora företagen svek, vart det tomt i de andra båsen.

Lika illa som man tyckt om nya, små, företag, lika illa hade man tyckt om personer som blir rika. Därför hade man gjort det svårt för folk att bli rika. Förvisso hade man en handfull rika personer, de som var rika redan när modellen implementerades, samtidigt som ett finurligt skattesystem hade tystat eller jagat bort andra som ville bli rika utomlands. Därför ägdes nu alla stora företagen av andra företag, utomlands ifrån.

Men detta vart ju strukturfel. Det som stod för dörren, det som var riktigt illa, var ju att landets handfull av stora banker (små banker hade ganska nyss blivit tillåtna) hade pumpat in krediter i de gamla Baltiska kolonierna.

Eftersom bankerna sedan länge, med stor hjälp av staten och politikerna, frångått de gamla sunda kapitalistiska principerna om kapitaltäckning, marknadsränta, marknadsvalutor etc så hade landet en korporativ finansmarknad, ett statsfinansiellt kluster.

Länge fungerade det statsstödda banksystemet bra för att finansiera näringslivet inom landet, men en ökad internationalisering hade pressat bankerna att söka sig utomlands, för att öka dess marknadsandel och minska risken att bli uppätna av större aktörer. Därav klivet över Östersjön.

Men, de senaste årens kreditexpansion och högkonjunktur hade, liksom alla tidigare försök att manipulera marknaden, ändat i en massa felinvesteringar och onödiga risker. Nu stod de baltiska staterna på gränsen till en fullständig implosion. Saken var inte bättre av att de peggat sina valutor mot euron. Majoriteten av lånen var nämligen tagna i euro, löner och annat i lokal valuta. En nödvändig devalvering skulle därmed leda till finansiell katastrof samt storstryk för bankerna.

Sverige, så heter landet i norra Europa som denna saga handlar om, hade dock valt att ställa sig utanför euron. Man stod därmed ensamt, utan chans till den dämpning av smällen som automatiskt skulle komma med en ökad likvidtillgång om man haft euro som valuta. Därför fördes nu pressen och stressen över till det Byråkratiska Statliga Verket för Penning-planering, även kallad Riksbanken.

På Riksbanken fick överstebyråkraterna i Direktionen stora skrämselhickan och sket helt plötsligt i ansvaret för alla dem som sparar sina hårdbeskattade pengar i banken, människor som planerar sin ekonomi och gör väl avvägda val. De fick härmed klara sig själva. Stor hänsyn tog man dock istället till dem som har överbelånat sig. Så genom att sänka räntan med stora kliv ett flertal gånger så gjorde man det i princip totalt olönsamt att spara, men bättre att låna och konsumera.

Finansministern kunde pusta ut något för nu fick en massa ”valigt folk” pengar pga räntesänkningen så att de kunde köpa och slösa. Bankerna kunde pusta ut eftersom pressen släppte en aning. Den del av näringslivet som felinvesterat och högbelånat sig kunde pusta ut. Facket kunde pusta ut, nu kanske inte lika många behövde bli arbetslösa och därmed spränga a-kassorna.

Samtidigt sjönk kronan som en sten. Köpkraften sjönk som en sten. Det svenska folkets samlade rikedom sjönk som en sten.

Investerarna däremot, de flydde från landet. Här gick det inte att starta nya företag, här gick det inte att bli rik.

Gungorna må ha stannat, men karusellen fortsätter snurra, nu i högre takt.

karusell

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: