Idépolitik – ordens innebörd

”Alla skall med”, ”Frihet kräver rättvisa”.

Efter att ha retat mig på socialdemokraternas tomma retorik, komprimerad till små PR-svarvade soundbites, bestämde jag mig för att inleda det politiska året 2009 med att formulera innehåll till några av vänsterns främst använda idépolitiska begrepp, helt utifrån mitt eget ideologiska perspektiv naturligtvis.

Jämlikhet – inte i utfall, utan i förutsättningar. Detta kräver så få hinder som möjlighet för företagande och förmögenhetsskapande. Alla har rätt att skapa sitt eget liv, sin egen framgång, utefter sina egna förutsättningar.

Solidaritet – inte genom byråkrati, utan genom förbättrade villkor för medmänsklighet mellan människor. Inte genom att kvarhålla människor i utanförskap, utan genom åtgärder för att skapa arbeten åt så många som möjligt.

Rättvisa – staten skall inte ha några ”styvbarn eller kelgrisar”. Alla skall vara lika inför lagen och behandlas lika. Det innebär i praktiken att vi inte bör ha någon speciallagstiftning på beställning från intresseorganisationer eller att någon skall ”klämmas åt” för att man har lyckats. Likhet innebär inte att alla skall ha det lika dåligt, utan att alla skall ha samma chans att skapa någonting bra. Ingen skall riskera att bli överkörd av myndigheter eller en för tillfället stark majoritet som går emot dennes grundläggande intressen.

Frihet – att vi bör lämna så stor makt som möjligt till var och en att själv välja hur man vill leva sitt liv, så länge man inte skadar någon annan. Rör det inte min plånbok eller bryter mina ben – då är det inte min sak. Detta oavsett min personliga åsikt om andra, såväl mormoner som hedonister.

Det politiska subjektet – den största minoriteten i ett samhälle är den enskilde individen. Vi må räkna oss till en familj, en släkt, ett fackförbund, ett parti, eller en religiös, social eller etnisk grupp, men den politiska maktmekaniken i ett samhälle, staten och dess myndigheter, bör främst bygga på ett förhandlingsunderlag med individen. Endast som individer har vi mandat att kräva vår rätt eller ta vårt ansvar och skulle staten behandla oss utefter den ena eller andra grupptillhörigheten innebär det att vårt val av tillhörighet ligger bortom oss själva, ett brott mot vår frihet.

Formulerat på detta sätt kan jag naturligtvis skriva under på parollen ”frihet kräver rättvisa”, först nu har det ett meningsfullt innehåll. Det gäller bara att få andra människor att förstå och föredra denna betydelse då de får socialdemokraternas tomma ord kastade i sitt ansikte. Då är det nyttigt att först göra dessa övningar. Vi borgerliga skall inte kapitulera inför vänsterns betydelsehegenomi utan istället hela tiden satsa på att vinna mark på den idépolitiska karta som redan ligger fastställd i allmänhetens sinnen.