FN och dess färgtak

Spaniens socialdemokratiska regering, med statsminister José Luis Rodríguez Zapatero i spetsen, beslutade sig för att göra en insats för världsfreden och mänsklighetens säkerhet.

Inte genom att bistå med fler trupper i Afghanistan eller skicka vaccin till behövande barn i Afrika, nej, utan genom att låta måla om taket i kammaren hos FN:s Europeiska högkvarter med 100 ton färg.

fn-tak

Anlitad blev Miquel Barceló, en av världens bäst betalda abstrakta konstnärer. Kalaset har gått på 20 miljoner euro (212 miljoner kronor i dagens kurs) varav målarkludden Barceló fick 6 miljoner euro för besväret (63,6 miljoner kronor).

Intressant är att en halv miljon euro (5,3 miljoner kronor) norpades från Spaniens biståndsbudget.

”Konst har inget pris”, sade Spaniens utrikesminister, då kritiska röster började höjas mot den höga kostnaden och den märkliga biståndspolitiken.

Zapatero själv försöker sig på en postmodern sentens om att ”konst är alltid fred”. Han har även försökt hotta upp spektaklet genom att se till att rummet med det 100 ton tunga takmålningen nu döpts om med den försynta benämningen Kammaren för mänskliga rättigheter och civilisationernas allians.

Jo, för här är det tänkt att FN:s Råd om mänskliga rättigheter ska sitta permanent. Det låter väl fint? Tänk vad delegater från etiskt högtstående stater såsom Kina, Kuba, Saudiarabien, Venezuela och Zimbabwe ska må väl under färgtaket när de skriver viktiga resolutioner om mänskliga rättigheter. Kanske får de inspiration för ännu en resolution om Israel till exempel. Sedan rådet instiftades 2006 har ju bara 60 % handlat om brott mot mänskligheten där.

Men vänta, det slutar inte med detta.

Kammaren-med-det-långa-namnet invigdes naturligtvis på ett pampigt sätt. Närvarande var FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon som höll ett brinnande tal om hur 100 ton färg som sprutats i taket har något viktigt att säga oss om FN: ”själva designen kan i sig själv sägas vara en metafor för vårt arbete”.

Färgerna ser olika ut beroende på var du sitter. Det påminner mig om det gamla ordspråket om politik: ’var du står beror på var du sitter’.

Sambandet till multikulturalism är tydlig. Länder och människor har olika perspektiv på de utmaningar vi står inför. Genom att diskutera dessa frågor kan man lära sig att uppskatta problemens olika dimensioner. Och precis som vi kan behöva ta oss tid att sitta i detta rum, och titta på designen från olika perspektiv för att kunna uppfatta dess helhet, likaså måste vi skaffa oss överblick över hela det spektra av åsikter som finns för att rätt kunna ta oss an globala utmaningar.

Just det. Demokrati till exempel, det är ju bara ett perspektiv bland många och står på precis samma fot som iransk teokrati eller kubansk kommunism.

Men vad Ban Ki-Moon inte visste då, var om hur rätt han hade med det där om att konstverket verkligen kan ”sägas vara en metafor” för FN:s arbete. Det 100 ton tunga färgen har nu (oväntat?) börjat flagna från sitt fäste.

flagnande-farg

Via The Brussels Journal, Barcepundit samt The Rosetta Report.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: