Äntligen reformerat bistånd!

Vill börja med att säga att fri handel är bättre än bistånd. Fri handel utan ojämlika hinder i form av subventioner och tullar är ett bättre sätt att samverka och utvecklas gemensamt eftersom båda parter då är jämlika. Bistånd bygger på förutställningar om att endera parten är ’svag’ och behöver hjälp från en givmilt uppoffrande motpart. Det blir ett klientförhållande som från början till slut är osunt eftersom det bygger på en konservering av den initierade ’maktbalansen’.

Bistånd är således något dåligt. Katatrofhjälp är en sak, men i slutändan är det enbart genom handel med andra länder som samhällen kan resa sig upp ur fattigdom. Riktiga investeringar till verkliga företagsidéer som år efter år kan skapa sysselsättning, mat på borden och stolthet av att vara sin egen lyckas smed är mycket bättre än att ta emot allmosor och definieras in i ett klientfack.

Med det sagt så kan man inte undgå att glädjas åt den nygjorda moderata biståndspolitiken. Fokus flyttas nu från det som går in till det som går ut, dvs den verkliga effekten, det reella resultatet.

Och ord som dessa blir till guld i mina öron:

Det ekonomiska utanförskap i vilket en stor del av världens befolkning fortsatt befinner sig, kan bara brytas genom marknadsekonomiska reformer, ökat tillträde till den internationella marknaden och framväxten av ett livskraftigt näringsliv.

Det fanns en tid då man man halvt på skämt, halvt på allvar, kallade det svenska biståndet för Warzavapaktens tross- och trängkompani. Nu äntligen, snart 20 år efter Berlinmurens fall verkar biståndspolitiken vara redo för en ny grunddoktrin: Främja demokrati, inte diktatur. Inte göra skada utan hjälpa, inte hålla kvar människor i ett tiggarskrå utan se dem för vad de verkligen är; som människor med inneboende initiativförmåga, kraft, kapacitet och möjligheter.

Allt för länge har för många levt på ”biståndet” i form av en tom symbolretorik byggd på förlegade föreställningar och grundsatser.

Märk väl, bistånd är sämre än fri handel. Men detta är ändå ett stort steg på vägen som är mycket, mycket välbehövligt.

mugabe_sweden_sida

Annonser

2 svar

  1. Håller med att det är äntligen.
    Dock har jag en fundering om den fria handeln, moderat som jag är. Den grundar sig på ett av de reportagen som norska och svenska journalister gjort när det gäller den sk. svälten i Niger härom året där det i ‘korrespondenterna’ visade sig att BBC-s journalister inte bara lämnat falska uppgifter men även misslett genom att påstå att 1/3 av ett lands invånare skulle dött i svält utan att andra än FN och Läkare utan gränser, inte ens nordbor som arbetar med hjälparbete där och absolut inte landets invånare av olika grupperingar, märkt något.

    Nåväl det sas i programmet samma sak som jag hört många gånger under åren:
    När en hjälpsändning kommer in utan att det finns klara objektiva bevis för att den behövs, så slår dessa gratis varor utan sköra lokala fungerande ekonomier. Tror alltså vi i I-världen behöver fundera på andra lösningar precis som biståndsministern antyder.

    Vi kanske behöver definiera om vad som är fri handel utifrån vilken nivå på lokal/regional handel som finns? Kanske är de där sk. mikrobanklånen en framkomlig väg för bistånd i initialskede och fri handel på sikt

  2. Vadå sämre än frihandel? Hur jämför du det? Det är som att jämföra strålbehandling med panodil. Han man cancer är troligen strålbehandling att föredra, men har du bara huvudvärk kanske du tänker annorlunda.

    Frihandel är inte biståndets motsats, och har inte ett dugg med varandra att göra, förutom möjligen att riktiga fattiga länder behöver båda för att kunna bekämpa fattigdom och hunger och påbörja sin utveckling.

    Visst skulle ett avskaffande av rika länders subventioner säkert betyda mer för många fattiga länder än biståndet någonsin kan, men det är ju inte direkt vad regeringen föreslår, är det?

    Det enda debatten på DN säger är att minska det ena, biståndet. Hittills har regeringen inte visat stora ambitioner för att ställa till rätta de stora orsakerna till fattigdomen.

    Om du inte kan se att offentliga investeringar (som kan vara biståndsfinansierade) kan hjälpa fattiga länder att med hjälp av marknadsekonomi och frihandel resa sig ur fattigdom, då har du inte stor trovärdighet. Då blir det bara så tydligt hur dina ideologiskt färgade föreställningar omöjliggör en pragmatisk syn på utveckling, en syn som bidragit till att hålla fattiga länder fattiga.

    Inte ens Gunilla Carlsson erkänner att bistånd är dåligt, tvärtom skriver hon och Shillingmann i DN idag att det är dags att lämna den gamla poliktiken bakom sig, den med det bristande engagemanget för fattiga länder som du förespråkar:

    ”Det finns anledning för oss moderater att vara självkritiska när det gäller vårt tidigare bristande engagemang för utvecklingsländerna. Länge sågs biståndet som ett hopplöst fall av felaktig användning av skattepengar. Kritiken var i stora delar befogad, men ibland förminskade vi de positiva effekter som en effektiv biståndspolitik faktiskt kan ha för den enskilda människan”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: