Ohly har återvänt till de gamla skrifterna

oldest_of_golds1
Kommunistiska regimer har varit särskilt bra på att frånta individer deras mest grundläggande rättigheter: egendom, pressfrihet, åsiktsfrihet, och rätten till ett liv på egna premisser, eller liv över huvud taget. Reagan kallade med rätta Sovjetunionen för ”mörkrets hjärta”.

Kommunister har en särskild antipati gentemot religion. I vissa kommunistländer brukade man genomsöka folks hem efter julgranar, så att inget fick markera att det var något som helst speciellt med juletiden på året.

Detta hat är inbäddat i Marxism-leninismen. Marx kallade religion för ”ett opium för folket” och han sa att ”kommunismen börjar där ateismen börjar” (unghegelianismen).

Hans ärkeapostel höll med: “det finns inget mer avskyvärt än religion”, skrev Lenin i ett brev till Maxim Gorkij i januari 1931.

Religionen, skroderade Lenin, var ”en nekrofili”, och liknar en smittsam form av venerisk sjukdom. När han väl kom till makten såg Lenin till att göra något åt det hela, genom att beodra ”massterror” gentemot de religiösa: ”Ju fler representanter av det reaktionära prästerskapet vi klarar av att skjuta, desto bättre”, förklarade han.

Så sent som 1981 fanns ”kyrkobevakare” som satt med på gudtjänster för att kontrollera och ta anteckningar om vilka som deltog.

Man ägnade sig också åt att skriva om psalmer så att de istället för att handla om “troende” som hyllar “Kristus” handlade om hur “arbetare” hyllade “Lenins ära”. Betlehems stjärna bytte man ut mot den röda stjärnan osv.

Det är i denna tradition som Ohly nu uttalar sig om religionens frihet och bestämmanderätt över sig själv.

Han gör två grundläggande fel som vittnar om hur skruvad hans ideologi är, i relation till de traditionella demokratiska grunderna.

För det första gör han den, förvisso här i Sverige så vanliga, sammanblandningen mellan stat och samhälle. För Ohly finns ingen skillnad. Därmed ligger hela samhället under politikens diktat. Minsta åsikts- eller viljeyttring måste först silas genom det för stunden förhärskande politiska filtret. Den enskilde eller de enskildas frivilliga sammanslutningar har ingen egen bestämmanderätt, allting i samhället är enbart ett underordnat utskott av den politiska makten.

För det andra låter han positiva friheter totalt köra över negativa friheter. Naturligtvis finns olika balanser beroende på vart man befinner sig på skalan, och jag själv står här i total opposition gentemot Ohly. Men jag menar att utan att erkänna någon som helst bäring för negativa friheter snuddar han farligt nära vid att vara direkt odemokratisk. Negativ frihet betecknar alltså frihet från hinder eller tvång. Till exempel att inte hindras från sin religionsutövning eller att tvingas till en viss specifik religionsutövning, självklart förutsatt att man inte begränsar någon annans negativa frihet.

Lars Ohly vill alltså vad det verkar som, i god kommunistisk ordning, inte erkänna rätten till ett självständigt civilsamhälle och negativa friheter. En minst sagt problematisk position. Likt Lenin verkar han inte anse att religion kan tillåtas vara en privatsak. Och liksom i Sovjet verkan han anse att blott en sekulär och neutral stat inte är tillräcklig, man måste ha en stat som lägger sig i religionsfrågor (Sovjet var en uttalat ateistisk stat).

Vad blir då nästa steg?

Skall Hare-Krishna förnekas att ha sin vegetariska restaurang? De ”diskriminerar” ju köttätare.

Bör vi fundera på att kvotera in marknadsliberaler i Vänsterpartiet? De har ju en så ojämnlik sammansättning i sitt ekonomiska synsätt.

Nej, även om jag kan tycka att Västerpartiet har knäppa åsikter så är det deras frihet att få ha dem och jag vill inte detaljstyra deras organisation eller sätt att verka, så länge de inte inskränker på mina negativa rättigheter.

Det kallas för frihet Lars Ohly, frihet på ömsesidiga villkor, varför är du så rädd för den?

Annonser

Ett svar

  1. Homorörelsen har sitt ursprung i ett sovjetiskt experiment från 1920-talet. Då ville kommunistiska ledare avskaffa äktenskapet. Den sovjetiske ledaren Krilenko sade:

    ”Varför skulle staten bry sig om vilka som gifter sig med vem?…Den fria kärleken är det ultimata målet för en socialistisk stat… I denna stat kommer äktenskapet att befrias från varje plikt och den kommer att omvandlas till en absolut fri förening mellan två personer”.

    Agendan hos gaylobbyn, de radikala feministerna och hos de sekulära ateisterna har kusliga likheter med den sovjetiska modellen. Glöm inte att kyrkor attackerades, brändes ned och skövlades. Kristna människor avrättades, förvisades till gulag och sattes på sinnessjukhus för omskolning.

    Vad rör sig i Reinfeldts och Ohlys huvuden? Hur långt tänker de gå i sin iver att slakta äktenskapet på ateismens destruktiva altare?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: