Trött

Nej, arbetarpartiet nya moderaterna har inga kärnväljare. Så har ju Den Stora Rorsmannen deklarerat (”Jag går sida vid sida med folket, vars förtroende jag bär”). Och man blir ju bara tröttare och tröttare.

FRA-lagen. Värnskatten. Statliga dekret över hur det civila samhället skall vara beskaffat. Hela tiden illiberala påbud, statskramande, simpel populism. De stora frihetliga reformerna lyser med sin frånvaro.

Och när till och med den enklaste av tjänstemän på statliga SBAB kallar Anders Borg för ”oprofessionell och otrygg”, då önskar man att det funnits krafter inom partiet eller (hos borgerligheten i stort) som drar öronen åt sig över inriktningen på den så kallade högerpolitiken.

che-borg
President of the National Bank of Cuba 1959-1965.

Men det här landet verkar vara dårarnas paradis.

Det enda som lugnar något är att den politiska oppositionen verkar ha säckat ihop. Att de är ideologiskt bankrutt har man ju vetat länge, men nu verkar sossarnas partimaskin ha rejält med grus i maskineriet. Den praktiska partitaktiken och maktspelet ger ingen utdelning. Det är skönt.

Man är trött som sagt. Och kommer nog vara så ett tag. Sen får man väl återkomma med förnyad styrka, mer beslutsam än tidigare.

Till dess kan man roa sig med den politiska filosofin. En intressant jeppe jag upptäckt är Lysander Spooner (1808-1887).

big-spooner

Inte minst är han intressant utifrån sitt eget liv.

Ta en sådan sak som att han misslyckades med alla sina affärsprojekt utom ett, och det handlade om att börja konkurrera om postgången med det federala, de facto, monopolet. Eftersom monopol tenderar att bli ineffektiva och ta överpriser var det ingen match att bedriva en lönsam konkurrens. Han blev dock för lönsam och framgångsrik, detta ansåg statstjänstemännen som såg till att krossa honom under sin tyngd med hjälp av teknikaliteter. Fortfarande idag finns ingen fri marknad för posttjänster i USA.

Och förutom att kritisera det amerikanska banksystemet, som redan på hans tid var korrupt, var han abolitionist och tog parti för sydstaternas konfederation under amerikanska inbördeskriget. Sydstaternas frigörelse var lika rättfärdig som slavarnas och slaveriets avskaffande var inte avhängigt att staten sätter igång ett ”inbördeskrig”, varvid sidoskälen var militära överväganden och politisk strid i tullfrågan. Därmed inte sagt att sydstaternas utträde ur unionen var särskilt smart eller lämpligt.

Mycket av det Lysander Spooner skriver är rätt radikalt och svårsmällt, men en mer principfast politisk tänkare, med friheten som banér, är svårt att hitta. Och då räknar jag även in nymoderater.

Spooners ”egna” sajt, wikipedia och hos FMSF.

A man is none the less a slave because he is allowed to choose a new master once in a term of years.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: