Lagen väster om Stureplan

Svindlaren Carnegie sitter åtalad. Genom enormt risktagande, utan att be om tillräckliga säkerheter, riskerar han att få sitt tillstånd indraget att bedriva bank. Redan nu har han tappat allt förtroende i staden, har en likviditetskris och hans aktie kollapsar.

Kapitalismens lagar är tydliga, vittnen i form av kunder och leverantörer har sagt sitt, marknadsaktörerna i juryn har bestämt sig och domslutet är uppenbart: ”plocka ned skylten”.

Vad händer då? Jo, stadens sheriff, Riksbanken, kliver in i salen. Med myndig stämma säger han: ”nej, denna bank är så gammal och fin, visst är den vanskött och så men innerst inne så tror jag på Carnegie, jag har därför plockat ut fem miljarder ur stadens kassa för att hjälpa honom på traven, går han ändå i konkurs så kan vi sälja hans möbler för kanske halva beloppet”.

Ingen i staden vill trots det göra affärer med Carnegie. Ingen litar ju på honom. Och tänk om han blir av med sitt tillstånd? Då duger ju aktierna bara till att elda med. Så ingen köper hans aktier.

Carnegie är lättad, han går till saloonen Spy Bar och beställer in en magnumflaska champagne. Så fort den här krisen är över, tänker han, så ska jag satsa på holländska tulpaner.

Själv undrar man ju, vad hände förresten med tjära och fjädrar?

Se VA, Affärsvärlden, E24, SvD, DI, DN, Sydsvenskan, Aftonblaskan

Annonser

2 svar

  1. Så sant…

  2. […] Finanskrisen förklarad i Vilda Västern termer oktober 29, 2008 Posted by Wille in Ekonomi. trackback Klotband har en mycket underhållande och träffande beskrivning/metafor. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: