Det gungar på Wall Street

Vilken turbulens, vilket ståhej och snabba kast. Finansvärlden liknar ju nu hela havet stormar. Så även i lilla utbygdsprovinsen Sverige, där bankerna nu får ta en och annan smäll. SEB med sina lettiska och ukrainska äventyr i bagaget aviserar neddragningar. I sällskap med Swedbank har man de facto lite av en centralbanksposition i Baltikum. Tillsammans med Handelsbanken sitter man på garantier och lån till kronvraket Lehman Brothers.

För det är ju mestadels ändå i USA det händer. Det började för lite drygt tre månader sedan då staten började pumpa in pengar i invetment-jätten Bear Stearns för att rädda det sjunkande skeppet. Detta räckte inte utan banken köptes istället upp av JPMorgan Chase, ett av världens äldsta finansinstitut.

För två veckor sedan tog den amerikanska staten över de två gigantiska bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac som man sedan länge har agerat garant för. Amerikaners starka känslan för egna hem har gjort det till bra populism för den federala regeringen att stödja vanligt folks drömmar om ett eget hus, även för dem som egentligen inte har råd. Nu stod man där med skägget i brevlådan.

Sen började det gå snabbt. Inom loppet av 96 timmar såg vi då Lehman Brothers, USA:s fjärde största värdepappersfirma nå ruinens brant.

Därefter sjöng den feta damen för den allra största amerikanska värdepappersfirman. Giganten Merril Lynch såg sig tvingad att låta sig köpas upp av USA:s absolut största affärsbanken, Bank of America, vilket nu gör denna bank till världens största finansiella institut.

Sen blev det dags för statens synliga hand att kasta pengar på det största försäkringsbolaget i USA, AIG, för att förhindra dess konkurs. Nu är de amerikanska skattebetalarna ägare till detta misslyckade företag, världens 18:e största enligt Forbes lista.

Vad var det allt det här berodde på nu igen? Låt oss konsultera Wall Street Journal, en tidning som ändå bär en viss kredibilitet.

The Federal Reserve’s low interest-rate policies — virtually free money — created excesses in credit expansion that led to what all now call a credit bubble. That bubble has been bursting, from Main Street to Wall Street.

Det är alltså staten, den synliga handen, som skapat förutsättningarna för krisen. Detta genom en för låg ränta. Hmm, får mig att fundera på hur Riksbanken, påhejad av Göran Persson, körde med en reporänta på 1,5% fram till januari 2006 mitt under brinnande högkonjuktur.

Grunden har lagts, sen har banker och finansinstitut agerat efter den spelplan som varit uppdukad. Som alltid är det i backspegeln lätt att se de enorma riskerna, den extrema belåningsgraden, de stora misstagen.

Men, och det kommer att bli viktigt att påpeka i debatten, som säkert kommer att försökas styras in på hårda regleringar och snack om kapitalismens ”misslyckande”; meningen med företagande är inte perfektion, företag gör misstag och det bästa man kan göra ifall de börjar vackla är att då låta dem gå omkull. Att försöka planera och reglera fram ett perfekt bankväsende kommer att leda till helvetet, en väg som ju är kantad av goda föresatser.

En politiker eller byråkrat kan inte skapa vare sig tillväxt eller välstånd, det gör företagen. Politik och byråkrati lägger bara grunden och skapar plattformar, och nu visar det ju sig i sin mest uppenbara form att det arbete som politiker och byråkrater har gjort har varit katastrofalt.

Om man inte kan skapa, vad får folk att tro att man kan rädda? Och vad tror man sig vinna på det? Populistiska tilltag kan säkert rädda en del aktieägare och pensionsfonder, skatteuttaget blir kanske lite jämnare än annars och folk slipper söka nytt jobb i samma utsträckning osv.

Å andra sidan leder agerandet av statens synliga hand att klättringen upp ur det finansiella svarta hålet blir extra långt och kostnaderna gigantiska. Kostnader som alla får betala. Och sedan kommer nästa kreditbubbla…

Annonser

2 svar

  1. Eh you do know right that the Federal Reserve is private owned?

  2. The Fed is a quasi-public entity, a compromise between the interest of the Federal State and that of private banking. It was established and set up by the Congress and its Board of Governors are elected by the President and confirmed by the Senate. Since it’s commence almost 100 years ago has it become subsequent to around 200 laws founded by Congress. Thus it is neither free nor private in its major functions. It is first and foremost a political project, a bureaucratic and centrally planned system.

    Functions aside, when it comes to the ownership, commercial banks that are chartered by the federal government as national banks by law has to be members of the Fed. Member banks must hold stocks in the Federal Reserve System. It is a legal obligation of the membership and do not give the rights to sell the stocks or use them as security for loans. Only members of Fed may hold stocks in the enterprise, I would not call that private ownership. As said, Fed is a quasi-public entity.

    I recommend you to read the book ‘The Federal Reserve System: Purpose & Functions’, it gives a good introduction. You can find it at the Fed official website.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: