Sahlin vill ha mer undfallande reaktion på Kremls övergrepp

För att vara en person som hyllar en politiker som offentligt kallat internationella statschefer för mördare, anklagat politiska motståndare för att vara hatiska, reaktionära och aggresiva, beskrivit företrädare för samhället utanför staten som ”babianhannar” måste jag säga att Mona Sahlins irritation i lördagens Eko-intervju över Carl Bildts reaktion på banditerna i Kremls invasion av suverän stat klingar mycket falskt.

Att Bildt jämförde Rysslands invasiontaktik med Tredje rikets annektering av Südettenland var inte uppskattat av Sahlin. Dock så har hon ju hyllat Palmes ”starka röst i världen”. Om Carl Bildts uttalande  säger hon däremot:

då gynnar inte det, tycker jag, att bara förolämpa, på ett osjyst sätt, Ryssland

På ett osjyst sätt förolämpa…

Olof Palme var å andra sidan inte rädd för att stöta sig med dåtidens makthavare i Kreml (angående Pragkuppen 48 och invasionen 68). Dessutom gjorde han själv jämförelser mellan nationalsocialister och andra länders förehavanden (i det fallet demokratin och marknadsekonomin USA).


Kreml förlät Palme.

Vidare framkommer det i intervjun att Mona Sahlin verkar tycka att en persons karraktärsdrag, vad gäller huruvida man kan sköta ett jobb som regeringschef, inte bör vara i framstående fokus under en valdebatt. En persons ekonomiska vandel, eventuella slarvighet, intresse för ekonomi i övrigt samt hur man tidigare skött avtal och ekonomiskt ansvar tycks Sahlin mena är av mindre roll.

Tänk då på att en regeringschef skall ha det yttersta ansvaret för det kompletta svenska myndighetsväsendet och bestämma över en budget på omkring 900 miljarder. Dessutom ansvarar man ytterst över statens bolagsinnehav (största enskilda aktieägaren på svenska börsen, 54 bolag, värda ca 800 miljarder). På så sätt krävs ett mycket gott ekonomiskt handlag, antagligen större än för vilken svensk börs-VD som helst.

Men det finns även en moralisk dimension. Som regringschef ställer man krav på att myndigheterna sköter sin ekonomi, man ställer krav på revision över utgifter och anslag, man förutsätter att folk skall betala skatt/avgifter och göra rätt för sig samt kräver att fusk med bidrag beivras. Hur väl rimmar det med till exempel en personlig historik av dålig ekonomisk vandel, slarv, ointresse för ekonomi i allmänhet samt ekonomiska förpliktelser, avtal och ansvar i synnerhet.

Mona Sahlins påstående (önskan) om att personliga karraktärsdrag inte skall beaktas som mera viktigt inför val av Sveriges rikes högsta chef är löjlig, för att inte säga patetisk. Det är klart att karraktär och personlighet bör spela en mycket framskjutande roll vad gäller det högsta politiska mandatet, den högsta exekutiva makten i vårt land. Hennes egenintresse i frågan är inte svår att förstå men den klingar mycket falskt och hennes argument är mycket dåliga.

Klart är dock att spänningen i partipolitiken inför valet fortsätter att vara hög, inte bara på grund av KD:s och SD:s cirkulerande kring 4%-spärren (som kan spräcka blockpolitiken). Minst lika intressant lär bli hur Sahlins ”högerförflyttning” (annammandet av jobbavdraget och striktare villkor för sjukersättning, bortre gräns för a-kassan) skall vägas emot en sekteristisk vänster både inom S men främst hos V.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: