Presstödet avklätt

Sedan den så kallade borgerliga regeringen backat om presstödet har jag allt mer kommit att intressera mig för detta slöa instrument för socialistisk kulturpolitik. Likt ett Stålverk 80 är det tänkt att företag som inte lockar tillräckligt med konsumenter skall få en hjälpande hand av skattebetalarna. Att konsumenter och skattebetalare är två nästan identiska grupper gör ju inte saken mer logisk.

Pengarna, ungefär en halv miljard om året, har varit en säck med grus i det utvecklingsmaskineri vars kuggar är spetsad konkurrens, sammanslagning, rationalisering och effektiviseringar. Att säga att presstödet gynnar konkurrens är ett hån mot allt vettigt vetande. Konkurrensen blir ju snedvriden om en kommersiell aktör kan ta marknadsandelar med hjälp av skattemedel.

Den som påstår att presstödet behövs för att det stärker mångfald är lika skrattretande. Det kanske stämde på 50-talet men inte idag. All världens nyheter, debatt och analys, ur alla tänkbara perspektiv, finns numer bara ett musklick bort. Att då pumpa in pengar hos enskilda mediekoncerner, och befästa deras senfärdiga och slappa men privilligerade position, är att förolämpa mångfalden.

Jag har därför roat mig, utrustad med tillgänglig offentlig data och excell-ark, att gå lite djupare kring det här med presstöd.

Presstödet är uppdelat på två sorters stöd. Driftsstödet uppgår i år till exakt 423 441 584 kr, det så kallade distrubutionsstödet är cirka 75 miljoner kr. Knappt en halv miljard alltså.

Eftersom data om enskilda tidningar endast är tillgänglig för driftsstödet så är det detta jag hädanefter menar när jag nämner presstöd.

I Sverige, år 2008, är det 74 tidningar som uppbär den här typen av presstöd. Dessa har jag delat in i kategorier beroende på vilken politisk färg de har på ledarsida eller som allmän inriktning.

Tidningarnas fördelning efter kategori fördelar sig på följande vis:

Socialdemokratiska: 17 st.
Centerpartistiska: 13 st.
Allmän/övrig vänster: 10 st.
Moderata: 2 st.
Liberala: 2 st.
Kristdemokratiska: 1 st.

Det är alltså 23 tidningar som har en vänsterinriktning och 18 som har en högerinriktning. För resterande 33 tidningarna framgår ingen tydlig politisk färg eller så har de tydligt deklarerat sig som opolitiska.

Låt oss då titta närmare på dessa politiskt färgade tidningar som uppenbär stöd. Hur ser tillexempel fördelningen av antal upplagor ut för de olika kategorierna? Jo, såhär:

Moderata: 211 100
Socialdemokratiska: 174 300
Centerfärg: 80 600
Övrig vänster: 25 800
Liberala: 7 900
Kristdemokratiska: 4 300

Vänsterinriktade tidningar, som uppenbär stöd, har en upplaga på sammanlagt 206 300. Och dito högertidningar har en samlad upplaga på 303 900. Okej, men hur fördelar sig stödet på de sex kategorierna?

Socialdemokratiska: 161 956 367 kr
Centerpartistiska: 88 810 500 kr
Moderata: 67 443 000 kr
Övrig vänster: 19 671 667 kr
Liberala: 4 070 000 kr
Kristdemokratiska: 2 035 000 kr

Det innebär att vänstertidningar får 181 628 034 kr sammanlagt och högertidningar får tillsammans 162 358 500 kr.

Men sen tänkte jag såhär, att det intressanta är ju vad man får för pengarna. En kategori eller grupp kan ju få mycket pengar, men om det också ger stora upplagor, så har man ju också fått mycket för varje skattekrona. Hur ser egentligen det där förhållandet mellan upplaga och stödpeng ut?

Vänstertidningarnas stöd på 181 628 034 kr fördelat på en upplaga av 206 300 ger en summa av 880 kr per upplaga. För högertidningarnas 162 358 500 kr får man en upplaga på 303 900 vilket betyder 534 skattekronor per upplaga.

Högertidningarna ger alltså tillsammans ”mest upplaga för pengarna”. Vänstertidningarna gynnas mer av presstödsystemet, så som det är utformat idag.

Men hur är det med varje enskild kategori? Jo då blir bilden lite mer komplex:

Moderata: 319 kr
Kristdemokratiska: 473 kr
Liberala: 515 kr
Övrig vänster: 762 kr
Socialdemokratiska: 929 kr
Centerpartistiska: 1 102 kr

Som synes finns det en kategori som urskiljer sig som dyrast per skattekrona och som dessutom går emot det övergripande mönstret. Centerpartistiska tidningar är de som är klart dyrast, om man ser till vad de levererar för det stöd de får.

Men, vilken tidning är då ”dyrast” (mest tärande)? Jag skall erkänna att mina fördomar här kom på skam. Jag antog att det skulle vara någon obskyr tidning på yttersta vänsterkanten, men icke. Här följer de tre dyraste tidningarna:

1. Skånska Dagbladet, Centerpartistisk, 1 749 kr
2. Folkbladet, Socialdemokratisk, 1 338 kr
3. Östra Småland, Socialdemokratisk, 1 306 kr

Skånska Dagbladet alltså, som får 65 408 000 kr i stöd. Men det som blir intressant med att räkna såhär är ju att man mäter mot någon slags prestation. I vanliga fall brukar ju Svenska Dagbladet pekas ut jämte Skånska Dagbladet, eftersom även den tidningen får samma stora summa i stöd. Men eftersom moderata SvD har så stor upplaga så blir stödet per upplaga ”endast” 325 kr.

Men vilka tidningar utmärker sig då åt andra hållet? Här är de tre ”billigaste” (minst tärande) tidningarna utav dem som uppbär stöd:

1. Gotlands Tidningar, center OCH socialdemokratisk, 164 kr
2. Gotlands Allehanda, moderat, 201 kr
3. Aktuellt i Politiken, socialdemokratisk, 287 kr

Dessa tidningar är alltså de som ger mest för skattepengarna. Man kan bara hoppas på att det är ett tecken på att de mycket snart inte behöver något presstöd alls.

(Gotlands Tidningar är en sammanslagning av en centerpartistisk och en socialdemokratisk tidning. Jag gjorde det enkelt för mig och delade tidningens siffror mitt itu när jag räknade fram uppgifterna för kategorierna och de politiska planhalvorna.)

Tyvär har jag ej fler parametrar. Det skulle vara kul att kontrollera hur tillexempel olika landsändar skiljer sig åt, och storstadspress gentemot landsortspress, eller varför inte också dela upp tidningarna utifrån om de är allmänna nyhetstidningar eller rena parti/organisations-tidningar.

Hursomhelst är det skamligt att se hur en borglig tidning som Skånska Dagbladet är den som parasiterar mest på detta industristöd från mitten av 1900-talet. Skärpning!

Hela min sammanställning kan läsas på denna adress.

Notera att den politiska färgen inte behöver säga någonting om ägarförhållandena eller att något speciellt parti skulle gynnas ekonomiskt. Tillexempel så lyfter den socialdemokratiska tidningen Sydöstran in över 15 miljoner i stöd, pengar som säkert tacksamt tas emot av ägaren Gota Media, en koncern som gjorde en vinst 2007 på 134 miljoner och annars huserar fyra moderata och en liberal tidning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: