FRA och dess hemliga stämplar

FRA har fått kritik för slentrianmässig hemligstämpling. I en statlig offentlig utredning från 2003 framförs kritik av hur den svenska myndigheten för signalspaning slarvar med en för bred tillämpningen av sekretess. Det verkar mycket möjligt att FRA:s slappa hemligstämplande bryter mot sekretesslagen.

I efterdyningarna av Henrik Alexanderssons publicering av det superduperhemliga dokumentet från 1996 om svenska medborgares visumansökningar till Ryssland, samt bland annat denna bloggs återpublicering, kan det vara intressant att lyfta fram att FRA:s hemligstämplande av dokument faktiskt fått hård kritik av andra myndigheter. I betänkandet från den statliga offentliga Utredningen om översyn av Försvarets Radioanstalt (SOU 2003:30) delges synpunkter från FRA:s uppdragsgivare:

Enligt Utredningens mening är FRA:s hantering av sekretessfrågorna dock alltför
schematisk och slentrianmässig. Särskilt som sekretessregler med ett s.k. rakt skaderekvisit, och dit hör bl.a. reglerna om försvarssekretess, för sin tillämpning bygger på ett in-casu synsätt. Om en sekretesstämpel åsätts och en särskild behörighetsmarkering görs utan en föregående prövning, sker detta således inte i överensstämmelse med sekretesslagens regler.

Citat ur SOU 2003:30 s. 94-95.

Den extremt styltliga kanslisvenskan kan behöva några förtydliganden:

Rakt skaderekvisit betyder att uppgifter normalt är offentliga, bara om en enskild lider men så skall sekretess tillämpas på uppgiften.

In-casu relaterar till den juridiska termen ’Lex In Casu’ med betydelsen ”en för visst enskilt fall tillkommen lag”. I sammanhanget menas alltså att sekretessbedömningen skall avgöras från fall till fall.

FRA har alltså slarvat genom att inte pröva från fall till fall. Istället har man i förväg, slentrianmässigt, hemligstämplat uppgifter utan att pröva om de verkligen utgör sådant material som skall vara hemligt. Utgångspunkten för materialet är som sagt att det skall vara offentligt tills motsatsen prövats.

Några sidor bakåt i betänkandet skrivs det ut mer tydligt: ”FRA sekretessbelägger emellertid enligt vad som har påpekats generellt all rapportering” (s. 91). Där nämns även att ”sekretesstämpeln liksom den särskilda markeringen på rapporterna framstår att vara förtryckt och att en sådan rutin inte är förenlig med grunderna för sekretesslagen” (s. 92, min kursivering).

Betänkandet sätter även fingret på vad ett sådant typ av tillvägagångssätt kan ge för intryck: ”en onyanserad eller schematisk sekretessbeläggning eller en särskild markering […] kan även ge mottagarna en felaktig uppfattning om rapportinnehållets värde och karaktär” (s. 92).

Kan det kanske vara så att själva den hemligstämpeln på det dokument som nu publicerats på flera bloggar också ger en viss felaktiga uppfattning om det verkligt hemliga karraktären av uppgifterna? Är dokumentet ett exempel på FRA:s slarv och regelbrott? Vem utreder sånt?

Nåväl, antagligen får det bli huvudbry för åklagarkammaren för säkerhetsmål. Framtiden får utvisa om det är Alexandersson eller FRA som får smisk på fingrarna vad gäller sekretesslagen.

Annonser

3 svar

  1. Bra att du uppmärksammar det här. Jag sätter en peng på att Henrik går fri och att Åkessons spionorganisation förångas och materialiserar sig som någon ny treställig bokstavskombination i framtiden.

  2. […] Publicerat 1 augusti, 2008 av Sophia Blomqvist Klotband har en bra text om FRAs hemligstämpling som fått en hel del kritik från andra […]

  3. […] FRA och dess hemliga stämplar  » Nyckelord: PRIVATLIV, FRA  » Bloggar som kommenterar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: