Politikerporträtt: Fidel Castro

LeninStalinChe

Mao Pol PolCastroKim Jong Il

Antingen dör dom eller så avgår de i förtid. Oavsett hur mycket makt de kommunistiska bödlarna har haft över andra kan de inte styra över sin egen livslängd eller hälsa. Igår kastade Fidel Castro definitivt in handduken och har troligtvis rökt sin sista cigarr. Den darriga halvfiguren är blott en skugga av sitt forna jag.

Hans politiska karriär började i den gangsterartade kubanska studentpolitiken där han var aktiv inom de mer radikala grupperingarna. Snart engagerade han sig även i det kubanska Ortodoxa partiet, ett slags socialdemokratiskt nationalistparti. Med uttalat mål att återinföra den demokratiska konstitutionen bröt han dock med partiet och startade en gerillarörelse vid namn 26 juni-rörelsen. Med hjälp av andra motståndsrörelser och oppositionella miliser lyckades de med sin ”revolution” (statskupp) nyåret 1958-59.

Även om Castro ivrigt tog avstånd från kommunismen kom dock inte något återinförande av den demokratiska konstitutionen. Kontakter togs däremot mycket snart med Sovjet och dess underrättelsetjänst KGB, som beredvilligt bistod med hjälp och stöd. Privat egendom började stjälas, till exempel jordbruksmark och oljeraffinaderier. Statens inflytande ökades och makten centraliserades. I början av 60-talet tog Kuba därmed raska kliv mot planekonomi och i ett tal 1961 avsäger sig Fidel Castro demokratin och förespråkar socialism och antikapitalism. Han går snart även ut som Marxist-Leninist och säger att Kuba strävar efter kommunism.

För att förhindra ett folkligt uppror lät regimen spärra in tiotusentals oppositionella på sportarenor. Castro uppmanade även Chrusjtjov att inleda ett kärnvapenkrig med USA, något som sovjetledaren starkt avvisade. Genom sitt kommunistparti drog Castro åt tumskruvarna på hela samhället, utbildningssystemet och medierna stramades åt och militären och polisen förstärktes. Castro stöttade Sovjets blodiga attack på ”kontrarevolutionärerna” i Tjeckien under Pragvåren 1968 och dess hänsynslösa krig i Afghanistan 1978. Han beklagade även sovjetledaren Gorbatjovs politiska och ekonomiska reformer i slutet av 80-talet. Kuba har stöttat kommunistiska uppror i länder som till exempel Angola, Etiopien och Nicaragua.

Tusentals politiskt oppositionella har mördats eller dömts utan rättegång och de har hållits fängslade under mycket svåra förhållanden. Kuba har även hållit sig med arbetsläger vars uppgift varit att omskola ”kontrarevolutionära strömningar” såsom till exempel homosexuella och Jehovas vittnen. Opponering emot den Kubanska regeringen är klassat som brottsligt. En mer lustig detalj är att julen har varit förbjuden på Kuba mellan åren 1969-1998. Regimen tillåter endast en fackförening, den statskontrollerade.

Hur som helst har Fidel Castro styrt över Kuba med järnhand i 50 år. Han har hållit sitt folk i fattigdom och förtryck. Vad som händer med landet efter Castros avgång återstår att se. Jag kommer i alla fall att fira detta med en fet cigarr, dock inte från Kuba, istället blir det en Rocky Patel Sun Grown från Ecuador.

Läs här om vad Human Rights Watch skriver om situationen på Kuba.
Artiklar om Castros avång finns i SvD, SvD, DN och DN.

Affiliator Affiliateprogram

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: