Carnegie; larmklockor och kackerlackor

Läste denna intressanta artikel i Affärsvärlden, som beskriver Carnegies syndaregister från de senaste 20 åren.

Investmentbanken står i en klass för sig då den har varit indraget i hela 17 rättsprocesser och incidenter sedan början av 1990-talet. Artikeln redogör för en lång lista av stämningar, tvister, polisanmälningar, oklarheter och rena bedrägerier. Den senaste tradingskandalen var alltså långt ifrån en avvikelse från det normala. Och larmklockorna har inte varit tysta, de har fullkomligen dånat.

Men i Carnegies samtidshistoria finns också beskrivet varför detaljerade regelsystem och kompetenta kontrollsystem lätt blir så tandlösa. De är kraftlösa gentemot den som uppsåtligen vill vilseleda. Och även om ambitioner för tillväxt kan vara lovvärda, leder de lätt till att garden sänks i företagskulturen. Frånvaron av starka ägare leder till att tjänstemännen själva tar makten, vilket öppnar upp en spelplan för palatsintriger och kontorspolitiska strider. Olika funktioner i organisationen ställdes gentemot varandra. Administration, kontroll och riskhantering fick stryka på foten då den intäcktsdrivande tradingen tilläts växa.

Carnegie [hade] odlat en kultur som premierade intäkter i första hand och riskanalys i andra hand. Därom vittnar den långa listan över tvister och oegentligheter. Det i kombination med naivitet, underdimensionerad riskhantering och svagt säkerhetstänkande har styrt bolaget ner i den avgrund där det befinner sig i dag.

Då starka ägare har saknats har ingen heller tagit ansvar för den långsiktiga utvecklingen. Ingen har medlat i småpåvarnas tvister. Statliga och privata fonder och institutioner har inte velat vara drivande och har kunnat hoppa på och av från en dag till en annan. Skeppet Carnegie har inte haft någon hemmahamn utan tillåtits flyta fritt på öppet hav. Kaptener, i skepnad av styrelsen, har tagit sin hatt och gått när det hettat till.

De eller den som tar Carnegie under sin flagg måste vara beredd på ett tufft jobb. Eller som mästerinvesteraren Warren Buffet säger: ”There’s never just one cockroach in the kitchen”.

På Carnegie har det fullkomligen kryllat av kackerlackor. Frågan om är ju ifall vi har sett den sista?

Teckna Autogiro för Comviq Kontant och ring fritt till ditt favoritnummer!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: