Entreprenören och samhällets välstånd

entreprenorskap-2006.png

Sveriges mått av entreprenörskap är lågt. Detta visar inte minst internationella jämförelser (se diagram ovan).

maud_olofsson.jpg Mona Sahlin

Alliansen indikerar allt mer för en näringslivspolitik med större fokus på entreprenörskap. Med näringsminister Maud Olofsson i spetsen har åtminstone brösttonerna varit höga, även om större resultat låter vänta på sig. Värt att notera är dock att åtminstone vissa myndigheter (läs Skatteverket; Småföretagsuppdraget), som hållit upp ett blött finger i luften, har tagit till sig linjetalen. Även oppositionen, i form av socialdemokraternas Mona Sahlin, har länge haft detta som en kärnfråga, även om resultaten från hennes tid vid makten lyst med sin frånvaro. Men varför har entreprenörskap blivit en politisk fråga och vilken samhällsekonomisk betydelse har det?

Entreprenörskapets roll var länge eftersatt inom makroekonomisk teori. Dock har det på senare tid kommit att uppmärksammas allt mer inom den nationalekonomiska disciplinen och visat sig ha en allt större betydelse. Visserligen identifierade redan Schumpeter entreprenören som primär kraft vad gäller ekonomisk aktivitet, men hamnade snart i en defaitistisk position. Det är först på senare tid som det skett en teoretisk omformulering av entreprenörskapet. En av dem som bäst belyser detta är till exempel William Baumol. Hans bok The Free-Market Innovation Machine:
Analyzing the Growth Miracle of Capitalism
har haft en stark inverkan på synen på entreprenörskap. Här påpekas särskilt entreprenörskapets betydelse för inovationer, tillväxt och ekonomiskt utveckling.

I hans nya bok (skriven tillsammans med Robert Litan och Carl Schramm) Good Capitalism, Bad Capitalism, and the Economics of Growth and Prosperity tas ett intressant avstamp.

De menar att efter Berlinmurens fall stod de klart för nästan alla att kommunismen är stendöd. Något som fick vissa att utropa historiens slut. Och visst kändes det så efter det kalla kriget att den västerländska liberala demokratin och marknadsekonomin hade segrat. Men såsom den 11 September påvisade att den liberala demokratin inte vunnit sitt sista slag menar författarna att det även blivit tydligt att vi inte heller kan tala om ett slut vad gäller samhällets ekonomiska system. Visst är planekonomin inte längre ett alternativ, men vår vana vid det kalla krigets typologier med två emot varandra stående block har dolt nyanserna hos olika former av marknadsekonomi, det vill säga olika former av kapitalism. Vi kan inte länge tala om kapitalismen med stort K. Kapitalism ser olika ut, över tid men också över rum. I sin allra bredaste definition är ju kapitalism enbart ‘en ekonomi baserad på privat äganderätt’. Det här är bokens huvudtema. De delar in kapitalismen (eller snarare samtida kapitalistiska länder) i fyra olika arketyper:

1. Statligt ledsagad kapitalism
2. Oligarkisk kapitalism
3. Storbolagskapitalism
4. Entreprenörskapitalism

I webersk anda är det här tal om idealtyper, det vill säga teoretiskt renodlade modeller. Men, utöver detta anför de också ett normativt perspektiv och menar att vi kan premiera en sorts kapitalism, samtidigt som vi tar avstånd ifrån andra. De olika sorternas kapitalism har nämligen olika implikationer för tillväxt och därmed välstånd. Det finns ergo en skillnad på bra och dålig kapitalism. Det är här politiken kommer in, genom att driva en särskild näringslivspolitik kommer man också att premiera en viss sorts kapitalism och därmed få ett visst resultat vad gäller tillväxt och välstånd.

I kort sammanfattning karaktäriseras statligt ledsagad kapitalism av att staten antingen äger eller har stor kontroll över banker och finansinstitut. De har även stort inflytande över näringslivet genom att laborera med skattelagstiftning, licenser, bidrag, tullar och offentlig upphandling. På så sätt skaffar sig staten stor makt och kan mer eller mindre styra i detalj vad som skall produceras och konsumeras. Staten äger inte ‘produktionsmedlen’ och affärerna, men har ändå ett mycket stort inflytande över desamma. För underutvecklade länder på väg upp kan denna form av kapitalism vara ett bekvämt sätt att skydda den egna industrin, importera teknologiskt kunnande men samtidigt utestänga teknologiskt avancerade varor och på så sätt bygga upp en avancerad industri samtidigt som man med låga löner kan pumpa ut mindre avancerade produkter billigt till andra marknader. Men med den lätthet som man plockar de ekonomiska frukter som hänger långt ner på det globala trädet, avspeglas även den svårighet man sedan kommer att få för att bli riktigt stor. När den första turbodriften i ekonomin tar slut, när lönenivåerna kommit i kapp osv. så stagnerar ekonomin (Japan). Med andra ord så är denna form av kapitalism endast användbar utifrån ett specifikt läge och under en begränsad tid. Det finns även en stor risk att staten pumpar upp vissa favoriserade företag eller industrisektorer till sådana höjder att de vid första motgång brakar ihop som en sufflé (Sydkorea 1997). Det finns även en risk att staten satsar på fel hästar. Då mycket pengar står på spel finns även stor risk för korruption (Kina). Maktspel och prestige kan även hålla igång vansinniga förhållanden i decennier (läs jordbruksbidrag). Det är därför ingen stor överaskning att Baumal et al betecknar detta som en dålig form av kapitalism.

Glasögon i din styrka från 395 kr inkl. porto!

Oligarkisk kapitalism är även den i viss mån styrd av staten på så sätt att finans- och näringslivpolitik har format ett klimat som favoriserat och underlättat för ett litet fåtal personer att ta en stor del av makten över det privata näringslivet (Arabstater, Afrika, Jeltsin-Ryssland och Latinamerika). I denna typ av samhällen är det inte ekonomisk tillväxt som är det primära målet utan att ägarförhållandena kan hållas relativt stabila. Denna typ av ekonomier skapar murar och glastak som skyddar den bestående ekonomiska makten. På så sätt tenderar de som är utanför maktcirkeln, men som vill driva näringsverksamhet, att vara hänvisade till informella aktiviteter. Det vill säga att en allt större del av ekonomiska handlingar sker utan tillstånd, eftersom dessa tillstånd är förbehållna eliten. Det kan handla om att bygga utan tillstånd eller att låna eller låna ut svart. En sådan ekonomi där en stor mängd kreativitet bromsas av näringsmonopol leder naturligtvis till att den eventuella tillväxten blir lägre än om spelreglerna vore samma för alla. Likadant så galopperar korruptionen och ökar än mer kostnaderna vilket drar ned tillväxten. Även detta är enligt Baumol et al ett exempel på en dålig typ av kapitalism.

Storbolagskapitalism kännetecknas av ett ekonomiskt klimat där företagen växt sig stora och ägarbilden blivit allt mer diffus med stora institutionella ägare och tjänstemannastyre (Europa och USA). Vissa företag och sektorer som är globalt marknadsledande blir favoriserade av statens näringslivpolitik och dominerar ekonomin. Dessa tenderar genom sin storlek att få oligopol eller till och med monopol. Detta skapar ett tveeggat svärd som dels kan göra dem lata och kvävande för ett innovativt klimat men samtidigt skapar finansiella muskler som kan kapitalisera innovationer. Stora genombrott uteblir därmed oftast men det sker en ständig förfining av produkter och tjänster vilket ibland även kan leda till ny utveckling. Samtidigt som enskilda entreprenörer får svårt att konkurrera med storbolagen är det ofta desamma som ser till att entreprenörens produkt kan massproduceras och nå ut till en massmarknad. Detta kan ske antingen genom samarbete eller efter att ha köpt upp patent eller mindre entreprenörsfirmor. De negativa tendenserna den här typen av kapitalism är dock att tillväxten hålls nere på grund av missade möjligheter på grund av de stora bolagens byråkrati samt den tjänstemanna-attityd som florerar. Trygghet premieras på bekostnad av risktagande. Förvaltning framhålls istället för nybyggande. Tillägspension och anställningstrygghet blir viktigare än självförverkligande och att vara sin egen. Genom att ha denna ”säkra-sig-själv” attityd undergrävar man dock den mark man står på genom att blunda för kommande strukturproblem. Med andra ord kan denna storbolagskapitalism när den är som bäst vara bra genom att förfina det befintliga samt snabbt kunna kapitalisera inovativa lösningar. Men samtidigt när den är som sämst vara en dålig form av kapitalism genom att vara sklerotisk, motverka innovativa genombrott och motsätta sig ekonomisk förändring.

Forum för Sveriges företagare – Ställ frågor & dela med dig av dina erfarenheter

Sist, men inte minst, målar Baumol et al upp det som utmärker entreprenörskapitalismen. Här finns utrymme och ett näringspolitisk klimat som underlättar och belönar ett flertal aktörer som har drivkraft att utveckla och kommersialisera betydande inovationer. Det finns ett näringsliv som utvecklar, förfinar och kanaliserar den kreativa kraft som växer fram. Fokus i denna form av ekonomi ligger hos entreprenören, de personer som identifierar möjligheter att sälja nya produkter eller tjänster och som tar tillfället i akt. Jordmånen för dessa innovativa entreprenörer är att det existerar ett ekonomiskt klimat som ger en substantiellt stor belöning till dem som tar risker genom att göra någonting nytt (och satsar tid och kapital). Till skillnad från de andra typerna av kapitalism har denna form en stadig tillväxt, utveckling och ger därmed större välstånd än de andra. Detta är det ideal som Baumol et al framhåller starkast då det gäller dessa ekonomiska nyttigheter.

Men eftersom inga ekonomier består fullt ut av någon av dessa idealtyper, menar de att en blandning av storbolags- och entreprenörskapitalism är att föredra. Faktum är att det närmaste vi hitintills har kommit renodlad entreprenörskapitalism är under vissa faser i den ekonomiska utvecklingen, bundet till viss tid och plats. Bilindustrins första stapplande steg, utvecklingen av semikonduktorn och dess implikatorer för elektronikindustrin samt såväl födelsen av datorns hårdvaru- som mjukvaruindustri med efterföljande dot.com-explosion som några exempel. Istället för att tala om ett slutet ekonomiskt system är det här alltså frågan om vissa sammanhängande tendenser. Bäst fungerar det alltså i symbios med etablerad industri och näringsliv. Om hur detta bäst understödjs, och mycket mer, beskriver de i denna bok som jag rekommenderar till alla som är intresserade av dessa frågor.

Boken finns, som sagt, att läsa här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: