Boktips: Mumbo Jumbo

Lyssnade på en obskyr amerikansk radiostation och fick höra en intervju med Francis Wheen. Han promotade sin bok Mumbo Jumbo – Hur skitsnacket erövrade världen (Norstedts: 2005) och fick mig intresserad. Han lät som något så ovanligt som en självkritisk och vidsynt vänsterakademiker. Och jo, nu när jag läst boken kan detta i det stora hela vidimeras.

Den bärande hypotes som Wheen bygger sin bok på är att det skedde ett avgörande trendbrott i samhällets historia år 1979. Detta råkar vara samma år som ayatolla Khomeyni tog makten i Iran och samma år som Margaret Thatcher kom till makten i Storbrittanien. 1979 var det år då modernismens politiskt/ideologiska kungalängd bröts. Khomeyni och Thatchers intåg var postmodernismens entré som politisk handling och makt. Sedan öppnas dammluckorna för sådant som New Age, relativism, börsbubblor, horoskop och den nya ekonomin.

khomeini.jpg b72818margaret-thatcher-posters.jpg

Wheen kan beskrivas som en sekulär humanist och upplysningsman som skriver i en populärpolitisk engelsk tradition, full av slagskott och humoristiska svängar. Stilen är något av gammal hederlig engelsk journalistik då den var som bäst.

Men hur lyckas man då koka ihop radikal islamism och nyliberalism i samma gryta? Jag tycker inte Wheen lyckas så bra. Det är tvetydig retorik och guilt-by-association. Som gammal marxist har han naturligtvis fått såväl nationalekonomi som finansmarknad om bakfoten. Till exempel vill han mena att avkastning vid en baisse är omöjlig. Han är anekdotisk snarare än systematiskt analytisk. Tar inte nyliberalismen som politisk filosofi på allvar och gör sig skyldig till ett förfrämligande och förlöjligande av andra människors politiska övertygelser.

När det kommer till islamismen finns dock en nykter klang. Fast som vanligt är nästan allt USA:s fel. Så verkar det vara i alla fall i början av boken. Men sedan kommer kritiken från en uppretad upplysningsman fram. Här finns en lidelse för förnuft och logik, i en värld fylld av känslor och tro. På punkt efter punkt påvisar Wheen vänsterns smått löjliga självmotsägelser som leder till en skamlig position gentemot det heliga förnuftet. Hur tänkte egentligen Foucault när han hyllade det nya Iran? Hur kan man ens låtsas att USA:s mål med att ingripa militärt gentemot serberna enbart gällde girighet efter olja? Vad finns det för olja på Balkan? Osv.

foucault.jpg slobodan.jpg

Boken innehåller även en välbehövlig intellektuell avrättning av den akademiska mjukvänsterns helgon Adorno och Horkheimer. För att inte tala om nedsablingen av Noam Chomsky och hans ”chomskyaner”. Underbart rolig läsning!

chomsky.gif adorno.jpg horkheimer.gif

Mindre intellektuellt hederligt är ihopbuntningen av yoga och finansväsendet, privatisering och flygande tefat. Det verkar som att allt som Francis Wheen retar sig på stoppas ner i samma fack. Utan att han har de analytiska redskapen för att se att de inte hör hemma på samma ställe. Han förstår det bara inte.

Även om mycket nuddar vid ytan är boken mycket humoristisk då den lyfter fram det mest absurda och skogstokiga hos de idésystem som pekas ut. Underhållningen är bitvis svårslagen. Man kan sammanfatta Mumbo Jumbo som en god nöjesläsning, med översikt över de senaste deceniernas svägningar i världspolitiken och debatterna kring detta. Den bör dock tas med en nypa salt.

9113015095.jpg
Köp boken hos Adlibris.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: