Klotband

Appropå att Bromma flygplats invaderades av “isbjörnar” samt att aktivister greps på Malmö Airpost för försök till luftfartssabotage. Se SvD, DN och Sydsvenskan.

Men det finns tydligen inga gränser för hur djupt den näst intill religiösa ivern vad gäller klimatpaniken kan gå. Den skotska tidningen Daily Record kan till exempel meddela att en veteranjägare av Loch Ness monstret nu har gett upp sin jakt. Detta eftersom han tror monstret kan ha dött, troligtvis på grund av den globala uppvärmningen…

Minns hur Johan Hakelius i P1-programmet Spanarna för ett tag sedan förutsåg att snus, torsk och öl till vis del redan har eller kommer att ha ersatt cigarrer, lax och vin som konsumtionsvaror med hög status. Detta naturligtvis på grund av de förändrade skatterna. Visst är det så att ju dyrare något är desto finare tycks det uppfattas vara.

Därför tror jag att i framtiden kommer även bilåkning att vara ett “nöje” enkom för den absoluta överklassen. Med den miljöhysteri som råder, där marknadsekonomiska lösningar ej tilltros något som helst värde, kommer snart drivbränsle att vara den mest beskattade varan som går att uppbåda. För några dagar sedan läckte det ut att klimatberedningen vill höja skatten på bensin och diesel med 70 öre och samtidigt minska rätten till avdrag för resor till och från jobbet.

Visst är det rimligt med skatt på energi, men någonstans måste man dra en gräns. Redan idag utgörs 70 % av bensinpriset av skatter, det är inte godtagbart. Samtidigt går en engelsk fackföreningsledare ut och kritiserar oljebolaget Shells vinster och kräver mer skatt. Företagets ansträngningar att genom investeringar, skapande av jobbtillfällen och tillväxt tjäna pengar kallade han för “obscen”. Vad är i så fall statens “vinst” om inte minst lika obscen. Oljebolagens bruttomarginal per liter bensin är 0,82 kr (2006), ytterst modest tycker jag.

En av mina “radikala” vänner kallade skattehöjningen på snus för “klasspolitik”. Och visst är det talande att de som främst förespråkar grön skatteväxling och dylikt för det mesta befinner sig till vänster. Detta innebär ju att att deras idealmål krockar, den så kallade jämlikheten krockar med drömmen om en orörd natur. Men det verkar inte vara något som bekymrar dem.

Så varför inte retas med både de grön khmererna och allt-åt-alla marxististerna genom att köra en riktig bil: en Ford Super Duty. Se denna reklamspot som sändes under Superbowl härförleden.

Måste bara kommentera dagens debattartikel i SvD: Inte längre flum och tokvänster - Marknadsekonomin har misslyckats.

Debattörerna Bo Ekman och Hans-Olov Olsson är båda knutna till något som kallas Tällberg Foundations, en stiftelse som agerar front för Bo Ekmans verksamhet som konsult inom styrelse- och ledarskapsfrågor. Stiftelsens utgångspunkt är något som de kallar för “ett holistiskt systemtänkande”.

Ekman och Olsson har fel på så många punkter så det är svårt att sammanfatta. Som tur är såg jag att Bloggen Bent redan gett sig in i debatten, så jag kopierar helt frankt in hans, i mina ögon, viktigaste kritik.

* Till att börja med har de fel angående andelen fattiga i världen. I absoluta tal har fattigdomen rasat (se även Norberg). Deras utgångspunkt verkar vara att “allt bara blir sämre” när utvecklingen egentligen går framåt. Och denna positiva utveckling beror på marknadsekonomins ökade utbredning.

* Att det sker miljöförstöring beror inte på den fria marknaden, det beror på att miljön inte är en del av marknaden och därmed inte har ett reellt monetärt värde. Påverkan på klimat och miljö är externa kostnader för företag. Att inlemma dessa på en marknad gör dem interna för företagen och skulle dramatiskt påverka incitamenten för en mer klimat- och miljövänlig produktion. Den ökade miljömedvetenheten bland konsumenter (en av årets trender på Trendgalan) fungerar indirekt som en sådan inkludering genom att företagen därmed kan skaffa sig konkurrensfördelar.

* Den viktigaste kritiken är repliken på att “många i näringslivet saknar kunskaper om sambanden mellan ekologi och ekonomi”. Detta kan vara fallet men man undrar om detta påstående inte istället grundar sig på att näringslivet tar sin utgångspunkt inom ekonomi framför ekologi? Och det blir i och med denna artikel uppenbart att många inom ekorörelsen inte förstår ekonomi, än mindre sambanden mellan ekonomi och ekologi.

Sammanfattningsvis sätter de sin tilltro till politik och regleringar, med andra ord vägen till träldom. Dessa yrkeslobbyister, som tjänar sitt levebröd på att profitera på larmet kring miljön, påvisar hur fel det kan bli då miljöalarmism tillåts vara Big Business.