Klotband

Har den sista tiden snöat in på Nordkorea.

Har laddat ner säkert ett dussin dokumentärer från nätet. De har handlat om kidnappade japaner som tvingats leva där i decennier, om svälten i slutet på nittiotalet (delvis smygfilmat), om amerikanska soldater som hoppat över till Nordkorea, om deras strävan efter kärnvapen och om de som försöker fly därifrån.

Läser just nu även några böcker

Erik Cornells bok Nordkorea : Sändebud till Paradiset (ISBN: 9789144011097).

Parallellt läser jag boken Aquariums Of Pyongyang av Kang Chol-Hwan (ISBN: 9781843544999).

Errik Cornell var i perioder med början på 70-talet svensk ambassadör i den stålhårda kommuniststaten och hans bok är en redogörelse för de bisarra upplevelser det innebar. Det finns många anekdoter som han berättar som ger en inblick i hur exceptionellt annorlunda det landet är. Om diplomatfruar som blivit tagna av polisen för att de cyklat (cyklar “fanns inte” i Nordkorea på 70-talet), om de parodiska partikongresserna men även om hur fatalt det kan vara när ekonomiskt obildade kommunister skall beställa kapitalvaror på kredit från västerländska företag.

Men Cornell gör även en historisk och ideologisk djupdykning i landet Nordkorea.

Landet är unikt på många sätt menar han. Det har i princip varit ett mycket isolerat land länge, till och med mer isolerat än Japan var (ni minns väl tv-serien Shogun). Dessutom har landet en obruten kedja av ett hierarkiskt, auktoritärt styre av envåldshärskare. Dess befolkning känner inte till konceptet demokrati eller medbestämmande för den delen. Länge var man en kinesisk lydstat. Sedan okuperades man av japanerna i ett blodigt kolonialstyre, för att därefter hemfalla åt kommunismen under Stalin. Det var först i detta sista skede som man kunde få ett visst självstyre. Mycket tack vare sprickan i östblocket mellan Sovjet och Kina.

Detta har skapat en fanatisk känsla för självstyre och ligger bakom den särskilda politiska filosofi som kallas för Juche. En hemmasnickrad variant av marxism-leninism som kryddats med sydkoreanska traditioner och konfucianism där självstyre är den stora ledstjärnan. Cornell konstaterar att ambassadörerna från såväl kina- som sovjetfraktionen anser Juche vara en gymnasial och nästintill skrattretande förvrägning av “den sanna” marxismen. Juche är resultatet av hybris hos den gamle gerillaledaren och numera posthuma presidenten på livstid Kim Il Sung. Och till skillnad från de andra kommunistländerna avsade man sig aldrig arvet efter Stalin.

Vad gäller Chol-Hwans bok har jag inte kommit så långt än annat än att han beskriver en ganska trivsam barndom som tillhörande den privilligerade klassen i Pyongyang. På baksidestexten kan jag dock läsa att han satt i ett nordkoreanskt arbetsläger i tio år med början från att han var 9 år gammal. Och i förordet kommer det fram att han är ganska bitter på den “solskenpolitik” som ett tag rådde i Sydkorea gentemot grannen i norr. Man kan inte skaka hand med despoter och hoppas att de tar sitt förnuft till fånga. Han är också bitter över omvärldens passivitet.

De flesta som är något så när orienterade i internationell politik vet om vad som pågår i Nordkorea. Att där finns gigantiska arbetsläger. Att det sker summariska rättegångar. Att landets ledare bryter mot varenda mänsklig rättighet med ett flin på sina läppar. Att folket lever i nöd och förtryck och att många har dött av svält.

Chol-Hwan gör en drastisk men tänkvärd liknelse med det nationalsocialistiska Tyskland. Vad som hände där undgick inte de normalt underättade och allmänt insatta. Omvärlden fick information om grymheterna. Saker sipprade ut. Brottstycken gav sig till känna. Och ändå var det många som vägrade ingripa eller helt enkelt blundade. Man ville kanske inte tro på de hemska berättelserna. Sedan visade sig facit vara ändå värre. Hur länge skall omvärlden skita i Nordkoreas folk?

Till sist vill jag delge ett foto som jag fått på diverse omvägar. Det är taget i smyg och är från i år. Eftersom man blir lite paranoid av att läsa om Nordkorea så har jag maskerat ansiktena. Titta på bilden och fundera på sådana enkla bekvämligheter som en traktor, en oxe, en häst eller varför inte en åsna. Undrar hur deras liv i övrigt ser ut, undrar hur länge vi i omvärlden inte skall bry oss?

Läs även gärna den eminenta Koreabloggen.

Stöd Liberty in North Korea samt Helping Hands Korea.

Har precis läst Fint folk - en sedeskildring av Lars Ragnar Forsberg. Boken är en nyckelroman som behandlar spelet och människorna i maktens finrum.

Jag fullkomligt älskar denna typ av böcker. Arga, vredgade och hårda böcker som lyfter på täcket till det unkna Sverige. Jag brukar kalla dem för “uppgörelseböcker” och vi har en bra och mustig litterär tradition av sådana. Strindberg kunde vara både hätsk och elak i sina romaner. Men det är i boken Det nya riket som han lyckas balansera det hela och fångar upp en hel förruttnad tidsanda. Och vem kunde passa bättre än att ta över stafettpinnen om inte den vresiga bonden från Småland: Vilhelm Moberg. En man som redan som lokalredaktör i Alvesta såg baksidan av alla fina festtal (A.P. Rosell, bankdirektör) och som ofta tog striden mot offentliga lögner. I boken Det gamla riket gör han ett typ av bokslut med sin kamp mot det svarta innanmätet i landet Sverige. Och oavsett substansen i ryktena om maktmissbruk och korruption så hade hans patos inget till övers för en överhet som inte gick i svaromål utan försökte undandra sig debatt och granskning.

Det är i denna tradition som Lars Ragnar Forssberg gör ett inlägg. Ilsken frustration som får ett kreativt utlopp i satir och humor med många vassa nålstick. Boken från 2006 handlar främst om de tre vännererna som växte upp tillsammans på en bruksort: Bengt, Hasse och Nalle.

Att lista ut vilka som döljer sig bakom pseudonymerna Bengt Grön och Nalle Rosenstake, den förste i styrelsen för försäkringsbolaget Thule och den andra socialdemokratisk minister och sedemera verksam i Hugo Malmsten-sfären, är inte så svårt. Bengt Braun, som suttit som försäkringsbolaget Skandias ordförande passar bra in på den förste och Nalle Rosenstake kan inte vara någon annan än Björn Rosengren, socialdemokratisk minister och consigliere hos Stenbeck-sfären. Däremot hittar jag ingen direkt förebild för Hasse, som sedan tog sig namnet Didrik Gyllenram. Flera personer passar här in i mallen.

Dessutom skymtar Göran Persson och Anitra Steen förbi, lätt förklädda, och när jag läser boken så påminns jag om varför vår förre statsminister var så frånstötande. Många fler makthavare får sin beskärda del av sleven: Stig Malm, Thorbjörn Larsson, Olof Johansson, Ingvar Karlsson, Per Nudér, Erik Åsbrink, Ylva Johansson och Horace Engdahl.

Precis som Mobergs bok Det gamla riket till stor del var en uppgörelse med det socialdemokratiska ‘maktpartiet’ när det stod i zenit så är Fint folk en beskrivning av samma maktpari på dekis. Tomt, visionslöst och utnyttjat av diverse opportunister. Den som letar hittar också ett riktigt tjuvnyp gentemot Olof Palme, inte minst intressant i ljuset av bordellhärvan.

Om du som jag älskar denna typ av skvaller som sparkar uppåt i satirform kan jag definitivt rekomendera boken Fint Folk. Den finns att köpa här hos Adlibris.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Fint folk av Lars Ragnar Forssberg

Missa inte debattinlägget på Expressen idag av fd. riksdagsledamoten Ana Maria Narti (fp). Texten har rubriken Kommunism ska visst jämföras med fascism och är riktad mot Forum för levande historias särbehandling av kommunismens brott som jag tidigare skrivit om.

Kommunismens brott är ett resultat av kommunismens ideologi. Om detta bör ni berätta, Forum för levande historia.

För övrigt kan jag tipsa om Friedrich von Hayeks bok Vägen till träldom som är en måsteläsning om man vill fördjupa sig i kommunismens och nationalsocialismens gemensamma rötter. Kostar bara 39 kr hos Adlibris.

Donald Trumps senaste bok heter Think Big and Kick Ass in Business and in Life.

Då han förra månade signerade boksläppet på Barns & Noble i New York, passade The Learning Annex på att dela ut 100 $ till de hundra första i kön.

The Learning Annex är ett av USA:s största utbildningsföretag och håller kurser i allt från Feng Shui till hur man gör klipp i fastighetsbranschen. Och den 17 till 18 november har man en “Förmögenhetsmässa” i New York. Det är till denna som man har anlitat Trump som talare till det facila priset av 1,5 miljoner $. Ja, du läste rätt, för en timmes föredrag tjänar Trump cirka 9, 3 miljoner kronor. Ingen dålig timlön.

The Learning Annex grundare Bill Zanker, startade sin verksamhet 1980, sålde det 1991 för att sedan köpa tillbaka det 2001. Företaget var då i ett ganska eftersatt skick med dålig marknadsföring och få kända föredragshållare. Idag verkar han fått fart på affärerna igen med en omsättning på 102 miljoner $. Och det är kanske inte så konstigt med sådana marknadsföringstrick i bakfickan…

(Källa: NY Daily News)

Ta lån med riktigt låg ränta hos Citibank, från 4,95% ränta! Klicka här >>

Sveriges mått av entreprenörskap är lågt. Detta visar inte minst internationella jämförelser (se diagram ovan).

Alliansen indikerar allt mer för en näringslivspolitik med större fokus på entreprenörskap. Med näringsminister Maud Olofsson i spetsen har åtminstone brösttonerna varit höga, även om större resultat låter vänta på sig. Värt att notera är dock att åtminstone vissa myndigheter (läs Skatteverket; Småföretagsuppdraget), som hållit upp ett blött finger i luften, har tagit till sig linjetalen. Även oppositionen, i form av socialdemokraternas Mona Sahlin, har länge haft detta som en kärnfråga, även om resultaten från hennes tid vid makten lyst med sin frånvaro. Men varför har entreprenörskap blivit en politisk fråga och vilken samhällsekonomisk betydelse har det?

Entreprenörskapets roll var länge eftersatt inom makroekonomisk teori. Dock har det på senare tid kommit att uppmärksammas allt mer inom den nationalekonomiska disciplinen och visat sig ha en allt större betydelse. Visserligen identifierade redan Schumpeter entreprenören som primär kraft vad gäller ekonomisk aktivitet, men hamnade snart i en defaitistisk position. Det är först på senare tid som det skett en teoretisk omformulering av entreprenörskapet. En av dem som bäst belyser detta är till exempel William Baumol. Hans bok The Free-Market Innovation Machine:
Analyzing the Growth Miracle of Capitalism har haft en stark inverkan på synen på entreprenörskap. Här påpekas särskilt entreprenörskapets betydelse för inovationer, tillväxt och ekonomiskt utveckling.

I hans nya bok (skriven tillsammans med Robert Litan och Carl Schramm) Good Capitalism, Bad Capitalism, and the Economics of Growth and Prosperity tas ett intressant avstamp. (more…)

Vänsterskribenten Naomi Klein är väl mest känd för boken No Logo som blev ett fenomen för ett par år sedan. Den var populär i vänsterakademiska kretsar och bland kulturjournalister, något av en bibel för folket inom den så kallade globaliseringsrörelsen. I boken beskrivs storföretagen som feodala krigsherrar och reklam som hjärntvätt. Rationaliseringar inom den globala arbetsmarknaden utmålades naturligtvis som ett nationellt hot. I den svenska utgåvan har Mikael Löfgren, från det tidigare maoistiska Ordfront, skrivit förordet.

Den senaste boken The Shock Doctrine: the rise of disaster capitalism är en fortsättning på det vänstersvammel som frodas på vissa amerikanska lärosäten. Ökenvandringen efter marxismens såväl praktiska som teoretiska nederlag leder allt längre ner i de ideologiska kloakerna. Här utmålas marknadsekonomi som den fientliga kraften bakom krig, terrorist-attacker, statskupper och naturkatastrofer såsom tsunamin i sydostasien 2004 etc. Fria marknader, äganderätt, konsumentfrihet och vinstmotiv är således enbart ett sätt för storföretag att exploatera och skövla jorden runt. På så sätt får själva marknadsmekanismen en politisk roll. Det pågår sålunda en konspiration som genom sådana här chocker försöker omforma politiken i marknadsekonomisk riktning.

Ideologin känns igen. Det är väl snarast logiken som felar. Enligt Klein var det massakern 1989 på Himmelska fridens torg som fick Kina att välja en mer marknadsinriktad väg. Att Maos mordiska och tyranniska politik ledde till krav på de ekonomiska reformer som Deng Xiaoping infriade 1979 verkar inte ha fastnat i Kleins historiemedvetande. Ett ännu mer knasigt påstående är att Thatcher skapade Falklandskriget, så att hon därigenom fick pondus till att knäcka fackföreningarna och öppna upp för en nyliberal regim. Det var Argentina som startade kriget och den brittiska samhället var redan kört i botten utav socialistiskt vanstyre. Thatcher drev igenom de reformer som hon ansåg vara nödvändiga, och hon lyckades ju oerhört bra. Och det var inte heller någon konspiration som “chockade fram” en mer öppen ekonomi på Nya Zeeland och i Chile. De övergav helt enkelt sin socialistiska politik eftersom den inte fungerade och skapade kaos i ekonomin.

Boken maler på i över 500 sidor med felande fakta, logiska felslut och en känslodriven retorik. Hyllningen till terroristorganisationen Hizbollah blir den intellektuella pricken över i:et.

The Shock Doctrine av Naomi Klein (bokrecensioner)

Det har skrivits mycket och jag har läst ett flertal biografier som helt eller delvis behandlat familjen Wallenberg, men få som framstår som så objektiva och korrekta som David Bartals Imperiet - Hur Wallenbergarna byggde Europas mäktigaste familjedynasti, utgiven av Dagens Industri 1996.

Familjen Wallenberg är ju lite utav en gåta. Dels för att de är lika hemlighetsfulla som de är mäktiga. Dels för att de lyckats överleva intakt och dessutom expandera i en tid då andra finansdynastier dött sotdöden. Hur har de lyckats, och vilka är dom?

Detta är några av de frågor som den amerikanske journalisten David Bartel försöker få svar på. Ett femtiotal intervjuer, djupdykningar i dammiga arkiv i Sverige och Storbrittanien ger också fakta om Wallenbergarnas roll under andra världskriget och en fördjupad kunskap om hjälten Raul Wallenberg. Rekommenderas!

Ansök om Amexblue från American Express! Kostnadsfritt första året. Värde 375 kr

Robert Kiyosaki heter mannen som i vissa kretsar blivit den nya klart lysande gurun inom bli-rik genren. Hans genombrott var boken Rich Dad, Poor Dad - Vägen till ekonomisk framgång. 2003 gavs den ut på svenska av Ekerlids förlag, som även utger författarens övriga böcker.

Det pedagogiska uplägget i boken utgår ifrån en rik far och en fattig far. Den fattiga fadern är Kiyosaki:s verkliga fader, en hårt arbetande lärare på college. Den rike fadern är Kiyosaki:s mentor och fadersfigur, en entreprenör som hoppade av gymnasiet. (more…)

Lyssnade på en obskyr amerikansk radiostation och fick höra en intervju med Francis Wheen. Han promotade sin bok Mumbo Jumbo - Hur skitsnacket erövrade världen (Norstedts: 2005) och fick mig intresserad. Han lät som något så ovanligt som en självkritisk och vidsynt vänsterakademiker. Och jo, nu när jag läst boken kan detta i det stora hela vidimeras.
(more…)

Ännu ett antikvariatfynd. Boken Spekulanterna, med undertiteln Inflation och skattelagar gjorde dem till mångmiljonärer. En skrift från 1984 som räknar 203 sidor och är skriven av Gustaf Olivecrona (en av de berömda journalistiska O:na).

(more…)