En bekant berättade en gång om hur det var på sent sextiotal när han började plugga på Lärarhögskolan.
Alla satt i en ring på golvet. Även föreläsaren. Allas röst var lika värd. Om föreläsaren låtsades veta bättre eller mer så togs han snabbt ner på jorden. Alla var lika, ingen var bättre än någon annan. Socialism.
Därför blir jag brydd men knappast förvånad när jag läser Maciej Zarembas artikel Först kränkt vinner, på en i övrigt onämnbar kultursida.
Det är för övrigt beklämmande att den svenska skolan tappat så i kvalité de senaste decennierna. Vänner inom universitetsvärlden vittnar om att lärarstudenterna presterar sämre och är mindre ambitiösa än andra studenter. Det verkar vara en uppsamlingsplats för dem som inte kvalificerar sig till andra utbildningar.
Min egen kontakt med ämnet pedagogik har gett mig intrycket av att det troligen är det mest flummiga och minst vetenskapligt stringenta ämnet man kan stöta på inom den svenska akademiska floran.
Arkiverad under: Politik & Samhälle | Taggad: Lärarhögskolan
